samt utan att olika betona frågor och . svar;
han läste, med ett ord, så länge andan stod bi.
När han icke förmådde mera, drög han ett
djupt andedrag, och så fertsatte han med ökad
kraft och hastighet. Ofrivilligt kom man, då
man hörde honom, att tärka på dykarne, som
gång efter annan höja sina hufvuden öfver
vattenytan, inhemta ett luftförråd och för-
svinna. Noöl var den ende som uppmärksamt
följde med hvad som sålunda upplästes. Han
fick derigenom veta en hel mängd saker, som
det var af vigt för honom att känna.
Det dröjde icke länge förrän Constant hun-
nit till slutorden: hvilket allt jag, så sannt
Gud mig hjelpet etc., hvarmed alla franska
viftnesmål slutas.
Han räckte grefven pennan, och denne under-
skref sitt namn utan tvekan och utan att
framställa den minsta anmärkning.
Den gamle ädlingen vände sig härpå till
Noöl:
— Jag har icke mycket krafter avar, sade
han. Det vore derför godt, om ni, min son, —
detta sista ord betonades särskildt — ville
leda er far ned till vagnen. :
Den unge advokaten trädde ifrigt fram.
Hans ansigte strålade, under det han bjöd
herr de Commatin sin arm.
När de gått ut, kunde herr Daburon icke
beherrska sin nyfikenhet.
Han sprang till dörren, och, döljande krop-
pen bakom densamma för att icko bli sedd,