förlora mahn och svans förr än Abd-el-KaderBen-Mahd-Eddin visar sig otacksam mot den högmäktige kejsar Napoleon III, den Gud beskydde. Må ditt högmodiga och orättfärdiga land blifva begrafvet i stoftet — må de franska vapnen färgas röda af de kristnes blod — må deras högfärd blifva bestraffad! Detta är Guds tjenares bön. Journal des Debats berättar om ett gräsligt dåd, som föröfvats i departementet Dordogne. En fredlig egendomsegare brändes nämligen lefvande af ett band bönder, hvilka förklarade honom vara en preussisk spion och en fiende till (kejsaren. . Debats fäster med anledning deraf uppmärksamheten på faran af många tidningars häftiga deklamationer, som uppreta sinnena och låta folket öfverallt se fiender och spioner. . Är det icke nog.med den främmande invasionen, utropar tidningen, utan skola vi dettill hotas med ett slags jacobinism ! Från Berlin skrifves den 18 till Neue freie Presse: Till samtliga härvarande regementsdepoter har order ingått, att oförtöfvadt sända 150 man från hvarje kompani till krigsskådeplatsen ; samma order har ingått till alla linieregementen. Det blir derigenom möjligt att få omkring 200,000 man nya, friska trupper på benen. Vidare är det tal om att organisera 6 landtvärns-armåkårer; hittills har man dock stannat vid förberedelser i detta afseende. Härigenom kan man fortsätta kriget ännu en längre tid, till och med om det framdeles skulle kräfva lika ofantliga uppoffringar som hittills. Man har här i Berlin från början varit beredd på, att striden skulle antaga storartade dimensioner, och har ej kunnat annat än vänta betydliga förluster, då man kännt fiendens utmärkta skjutvapen; men verkliga antalet af sårade och döda öfvergår vida de beräkningar, man anställt. Efter hvad sårade berätta, lider man öfverallt brist på både läkare och apparater till sårades vård; all hjelp från privatföreningar har visat sig vara otillräcklig. Det har derför medfört betydlig hjelp, att en del främmande läkare från Schweiz, Belgien och Luxembourg tagit abställning vid armån. General-löjtnant von Werder, som har aflöst den badensiska gencralen Beyer såsom högsta befälhafvare för belägringsarmån vid Strasbourg, har i ett bref till Strasbourgs kommendant gjort denne personligen ansvarig för att ha skjutit Kehl i brand, i det han tillika förklarar, att han för den derigenom åstadkomna skadan kommer att söka ersättning genom kontributioner i Elsass. Den 21 dennes afgick amiral-adjutanten i den nordtyska marinen, prinsen af Hessen, på nordtyska Lloydångaren Schwalbe till Helgoland för att till den franska flottans högsta befälbafvare öfverföra depescher om, att ett bombardement af öppna sjöstäder från franska flottans sida genast skall ha repressalier i de ockuperade franska provinserna. Hart mycket krigen ingripa i förhållandena. inom statsförvaltningen kan man, bland ännat, finna deraf, att endast den tyska poststafen af sin personal fått släppa till omkring 1,500 embetsmän, 1,900 tjenstemän och 1,100 postiljoner, tillsammans 4,500 man. Deraf användas nära 900 för fultposttjensten; de öfriga 3,600 användas som soldater. För närvarande befordras omkring 200,000 bref och korrespondenskort till den tyska armen och dessutom dagligen omkring 40,000 thaler i kontanter, mest i postanvisningar på 1.till 2 thaler-till soldater. Antalet af bref som ingår från -armån har man ännu icke kunnat beräkna. 1 R xx . x Från Paris skrifves den 21 dennes: Det nyligen utfirdade förbudet för tidningen Le centre gauche har sannolikt framkallats genom en artikel rörande de bazainska segertelegrammen, i hvilka det, bland annat, heter: CÄr det kanske en seger, derför att kejsaren ioke blef tillfångatagen? Preussarne må gerna taga sig detta souvenir; Frankrike lemnar dem det gerna — det skall icke taga med sigen atom af vår själ, af vår nationalära. Hans hustrw och hans son må gerna följa med för att pyssla om honom och med honom dela en behaglig, redan rikligen förberedd landsflykt. Men samma hand. som i dag. skref till invånarne i Metz: Lefven väl, försvaren eder, jag reserX, sedan han af Frankrike fordrat de största offer för att kunna bibehålla denna fästning, samma hand vågar icke dagen derpå längre redigera bulletiner om den stora ar