on ooo OR ROR OO EEE OR Ke
Kriget.
Ingen af de utländska tidningar vi i går
erhöllo hade någon berättelse om slaget vid
Rezonville den 18 dennes; endast i Hamb.
Nachriehten funno vi en preussisk under-
officers personliga öden i slaget, men att
meddela dem skulle ej göra något gagn.
Vi fortsätta med skildringen af slaget vid
Mars-la-Tour och af andra händelser och
förhållanden i de krigförande länderna:
Tidningen Figaros korrespondent förtäljer
om kejsarens resa från Metz och om slaget
den 16 d:s:
Kejsaren tillbragte natten i en bondgård
i Gravelotte; klockan 4 på morgonen besteg
han jemte kejserliga prinsen en öppen vagn.
Hela kejsarens militära hushåll måste, på
marskalkens arvisning, välja den af de bå-
da vägarne, som ligger längst från Mosel-
dalen, ty man hörde redan det preussiska ar-
tilleriet, som hade satt sig i rörelse; den kej-
serliga konvojen är så betydlig, att den måste
ådraga sig fiendens uppmärksamhet. Derför
gäller det att betäcka densammas väg, och
man medsände grenadierer från kejserliga gar-
det, tre kavalleriregementen, afrikanska jägare,
Janeigrer och dragoner. Kejsaren for öfver
Conflans, dejeunerade i Etain och uppnådde
Verdun utan äfventyr. Men nästan omedel-
bart efter honom inträffade general Steinmetz
avantgarde, som sökte förena sig med prin-
sens kårer, hvilka gingo öfver Mosel, i trak-
ten af Thionville och deboucherade på den
gata, som kejsaren passerade, i Doncourt. In-
gen strid föreföll på detta ställe, men de fi-
endtliga officerarne intogo sin måltid på sam-
ma restauration, der kejsaren hade frukoste-
rat. Slaget stod 10 kilometrer längre tillbaka,
i Doncourt les Conflans, der vi äfven hade
framgång. Marskalk Bazaine dref general
Steinmetz tillbaka och intog hans positioner,
under det hans artilleri från höjderna vid
Gravelotte, Vionville och Mars-la-Tour till-
bakaslog prins Fredrik Carl. Bakom denna
runda linie och endast och allenast i Mosel-
dalen måste de fiendtliga armåerna verkställa
sin förening, under det att vår koncentrations-
rörelse försiggick på höglandet, som ännu är
i vår ego, under det att jag nedskrifver detta.
En stabsofficer underrättade kejsaren på
bangården om att den utkämpade striden va-
rit ett återupprepande i stor skala af slaget
vid Borny. Detta var marskalk Bazaines an-
dra stora seger.
Under den ärofulla striden den 16:de, om
hvilken kejsaren ännu icke hade någon kun-
skap, mottog han mairen och underprefekten
i Verdun, ställde till dem några uppmuntran-
de ord och begaf sig med kejserlige prinsen
nästan utan eskort till bangården. Här be-
gärdes ett tåg. Ers majestät, svarade sta-
tionsinspektoren, jag har blott en tredje klas-
sens vagn. — Jag nöjer mig dermed, gen-
mälde kejsaren och tillät icke ens att man
lade dynor på träbänkarne; dock bad han om
ett glas vin. Inspektoren fyllde det glas
hvarur han sjelf nyss druckit till frukosten
och framräckte det. Kejserlige prinsen, som
var mycket trött, bad att få tvätta sig om
händer och ansigte. Inspektoren kunde blott
räcka honom samma glag och en näsduk. Ett
lokomotiv blef skickadt i förväg för att be-
trygga tågets gång till Mourmelon. Straxt sedan
kejsaren farit, inträffade en officer af hans svit
på banan från Verdun. Jag behöfver två
tåg för mitt folk, mina vagnar och hästar,
sade han; ni ställer en vagn af första klas-
sen till mitt förfogande. Min herre, sva-
rade inspektoren, kejsaren är i förväg med
en vagn af tredje klassen; ni förstår att jag
har bara en godsvagn att bjuda er. Så an-
a osm—-XRX-OO O RI ORO KRt RM RR BaO Öar