- UVRMV NN
såsom mig tillhörig, att otrohet af henne syn-
tes mig otänkbar, orimlig. Jag ville icke bli
svartsjuk. Dock skaffade jag mig upplysnin-
gar och lät bevaka henne; jag sänkte mig
sjelf ned till spionens ståndpunkt. Man hade
sagt sannt: denna olyckliga hade en älskare,
af hvilken hon i hela tio år mottagit besök, Det
var en kavalleriofficer. Då han gick till henne,
iakttog han alltid de största försigtighetsmått.
Vanligen aflägsnade han sig mot middnatt,
men det hände också att han stannade qvar
till bittida om morgnarne. Kommenderad till
en ort, långt aflägsen från Paris, begärde han
ofta permission för att besöka henne, och un-
der sådana kortare vistelser i hufvudstaden
tillbragte han, snart sagdt, dag och natt hos
henne. En afton underrättades jag af mina
kunskapare om att han var der. Jag skyn-
dade mig dit. Min oförmodade ahkomst gjorde
henne icke alls förlägen. Hon mottog mig
som alltid d. v. s. hon sprang mig i famnen,
så snart hon blef mig varse. Jag trodde att
man dref gäck med mig, och jag ämnade säga
henne allt, då jag fick se på pianot ett par
handskar af den sort, militärer vanligen be-
gagna. Som jag icke ville ställa till någon
skandal och jag icke visste huru långt vre-
den kunde drifva mig, flydde jag, utan att
säga ett ord. Sedan har jag icke återsett
henne. Hon har skrifvit till mig; jag har
icke öppnat hennes bref. Hon har försökt
träffa mig dels genom: att. komma till mitt