Rektorsmötet, ed 1 (Forts. fr. föreg. or.) Sjette frågan lydde sålunda: Vore det Onskligt, att läroverket så anordnades att undervisningen i de nedre klasserna blefve möjligaste måtto för alla gemensam, men deremo i de öfre — motsvarande de fordna gymnasierna — fullständigt särskildes. ända derhän, att dessa klas ser frånskildes de öfriga och npptoges i fristå ende, sjelfständiga ITäroverk, afsedda särskildt fö den klassiska och särskildt för den reala bildnin en 2p EGhaer det att alla eller de flesta erkände, -at olägenheter vidlådde det nuvaramde systemet, ef ter hyilket linierna voro till en del förenade, skild sig dock åsigterna beträffande arten och omfånge afförändringar, sont voro önskvärda. Några-menade, att ingendera af de båda linierna kunde komma till sin fulla rätt, utan att en full. ständig skilsmessa mellan dem begde rum, åtminstone så, att undervisningen inom samma läroverk blefve särskild för den ena, likasom för den andra linjen. Kunde en sådan skilsmessa genomföras från och med dem andra klassen, vore mera omfattande förändringar. ieke uf nöden; 3 Auvdra åter förmepvade, att ined afseende såväl på det gömensamma i de båda liniernas uppgift, som ock på den stora massan af dem, som i de nedre klasserna lemna läroverket, undervisningen borde vara gemensam till 56:e eller 6:te klassen. Klassiska Spräker borde då framflyttas och linierna skiljas i och med de: inträdande. Häremotanmärktes af andra, att i sådant fall grunden för klassiska linien blefve för svag; skulle gemensamhetegnrum-i-de-högreklasserna; kunde -detta-endast ske på det sätt, att Ihtinet gjordes till grundläggande språk för bådar linierna. Ansåge man detta ej böra ifrägasättas eller kunna ske, vore bättro att bibehålla liniernas huvarande förening, dock med smärre förändringar. En skilsmessa skulle nemligen, enligt någras åsigt, medföra allt för stora ekonomiska uppoifringar. Oafsedt detta ansågo somliga, att dån nu gällande lagstiftningen, under hvilken läroverken obestridligen gått framåt, icke behöfde förändras, utan blott några: jemknin: gar i undervisningsplanen vidtagas, utan rubbning af det hela. . De jemkningar, hvilkavaf-en och annan föreslogos, voro hafyndsmwdligen; attfranska språket borde på reallinien inträda i stället för det engelska i Bo klassen och detta sednäre först begynnas i 4:e klassen, hvarigenom gemensamhet i undervisningen med de från grekiskan dispenserade vunnes; vidare undervisningen i franska och matematik helt och hället skiljas för de båda linierna, men historia och geograf gemensamt behandlas, dock med förändring -afklassiska -liniens pensumi-5:e klassen till lilthet med roalliniens, hvarigenom ett slags afslutning.i sistnämnda.-klass äfven vunnes för den klassiska liniens lärjungar. I kristendom, mödersmålot, tyska språkot och naturalkistoria borde -undervisningen vara. fimensam. Den sjunde frågan hade följande lydelse: Hvilka erfarenheter äro vid tillämpandet af skolstadgans föreskrifter angående profåret vunna? Bör, på grund af dessa, något åtgöras för att få detsamma mera fruktbringande och ändämålsmotsvarig?e i , Flera af-rektorerns, hvilka vid sina läroverk haft Profkandidater sig till ol gdning, anförtrodda, redogjorde för den erfäronhet de SA vunnit. Beträttande de okaganhöter och fördelar, hvilka äro förenade med den nuvarande anordningen af profärot. var man temligen.ense. Säsom olägenheter anfördes, att, då kandidaternas handledning är öfverlörhnad ä rektor; möh denied AJS förut är mycket upptagen; dettanysålig le blir för Iopetm synnerii jen sbetungande och, den mån kandidaterhas antal är stort, hardt nära Omöjligt att: uppfylla. Rektör kan ej heller vara närvarande vid alla proflektioner, som af kandidaterna hållas. då han sjelf -ofta samtidigt meddelar undervisning. Det ansågs således-både med afseende härpå ochi betraktande af-det:ansvar, som ligger på rektor, önskligt, att -bestämd föreskrift. gåtves, det hufvudlärärne.hvar i sitt ämne vore skyldiga att för prof. kandidaternas : handledning ansvara. För att bereda dem en mot det härigenom dem orsakade be svär. svårande-lättnad, borde-hågon nedsättning i deras undervisningsskyldighet medgifvas: Såsom en olägenhet angafs af en oeh annan, att undervisningen inom skolan blefve störd genom kandinas profektioner, hvilka Hg efter klass fortgå i alla ämnen. Denna åsigt delades dock sar alla, hvarjemte af nägra ammärktes, att man dels ej borde låta kandidaten auskultera och hålla proflektion i sådan klass och ämne, der en ung vikarie. eller extra lärarebestrede undervisningen, delskunde i viss mån åt kandidatens fria val öfverlemmna, i hvilka klasser och iimnen proflektioner af honom skulle hällags — Såsopr i ä A a emd ä en a venster ningen. af profåret-mäimndes, dels svårij m att. vinna någon RA om kandidatens förmåga att uppehålla disciplinen inom klassen, då rektor och -häfvudtärare äro vid: proflektionörna närvarande Hyarvid uppmärksåmhot äffen fästades-vid. dot; delikata i profkandidatens ställning och-obehaget för rektor att uppträda såsom rättande och mästrande, dels att kandidaterna ej erhålla någon tedretiskspedagogisk undervisning. Såsom: medek att afhjelpa dessa brister angafs öfverlemnandet åt kandidaten af vissa lektioner alldeles på egen hand, åläggande för kandidaten att efter profåret ännu ett år tjenstgöra såsom extra lärare, innan han erhåller fullmakt, att hänvisa profkandidaterna före trädesvis till skolorna-i umiversitetsstäderna, der redan nu af akademici kandidaternas. handledning teoretiskt afseende varit öfvertageni sammanhang hvarmed gafs. af domproston L rr. en redogörelse för det sätt, hyarpå han vid denna handedning förfarit. Beträffande fördelarne af profåret medgafs välligt, att. detsamma, såsom åtminstone en bö; ill Tärarebildning, vore af nytta, om man också cke kunde anse det. göra tillfyllest eller ens i nåson mån upphäfva behofvet af ett pedagogiskt seninarium. Den verkliga vinsten för kandidaterna f rafåret ansåga hufvudsakligen vara den öfver. it af undervisningen, som de derunder vunne, vartill komme den negativa fördel, att sådana ahdidater, som äro för lärarekallet alldeles olämpiga, kunna tillbakavisas, Man finge emellertid ä Örbise, att institutionen vore ny och utan tvifvel ltmor skulle utveckla sig till det bättre; ett angande, för hvilket talade den hittills vunna erarenheten. Programmets ättönde fråga Iydde som följer : Hur skall på bästa sätt kungl; cirk.-brefvet den 3 mars 1870 angäende utsträckning af krigsbildingen vid elementarläroverken tillämpas ? På uppmaning. af.statsrådet Wennerberg yttrade g först öfverstlöjtnant Nyblaus. Han hade enl. igt uppdrag företagit en. utrikes resa med irekildt s fo få göra sig bekant med krigsbildig vid. främmande länders läroverk. Efter emkomsten hade han på anmodan af direktionen ir gymnastiska central-institutet uppgjort det förag, som lagts till grund för det k. cirkulärets beämmelser. Han ville nu lemna en. framställning m det sätt, hyartpe han för. sin del ansåge, att ;ssa bestämmelser bäst skulle praktiskt tillämpas. lart vore emellertid; att olika orters särskilda föra och läroverkens olika lärjungeantal må. KrG leda icke obetydliga skiftningar i det; som tv hans förmenande borde uppfattas såsom ett tersträfvansvärdt.mål.. Den. föreskrifna utstrickngen af krigsbildningen fordrade en minskning färjun jens förutvarande åligganden, öh särildt hado talarsn beräknat, att det stadgade timtalet för den egontliga-skolundervisningen skulle dsättas ne tinimar eller. till 80 timmar i Skam Under ber på förutsättning iyntes Jämpe iv Om. underyismingen, toge sim början Jkl, un förlginga timma dl 1. 10... Dereftor den3 mellersta af gymnastik-afdelningarna