Rektorsmötet,
ed 1 (Forts. fr. föreg. or.)
Sjette frågan lydde sålunda:
Vore det Onskligt, att läroverket så anordnades
att undervisningen i de nedre klasserna blefve
möjligaste måtto för alla gemensam, men deremo
i de öfre — motsvarande de fordna gymnasierna —
fullständigt särskildes. ända derhän, att dessa klas
ser frånskildes de öfriga och npptoges i fristå
ende, sjelfständiga ITäroverk, afsedda särskildt fö
den klassiska och särskildt för den reala bildnin
en 2p
EGhaer det att alla eller de flesta erkände, -at
olägenheter vidlådde det nuvaramde systemet, ef
ter hyilket linierna voro till en del förenade, skild
sig dock åsigterna beträffande arten och omfånge
afförändringar, sont voro önskvärda.
- Några-menade, att ingendera af de båda linierna
kunde komma till sin fulla rätt, utan att en full.
ständig skilsmessa mellan dem begde rum, åtmin-
stone så, att undervisningen inom samma läroverk
blefve särskild för den ena, likasom för den andra
linjen. Kunde en sådan skilsmessa genomföras
från och med dem andra klassen, vore mera om-
fattande förändringar. ieke uf nöden; 3
Auvdra åter förmepvade, att ined afseende såväl
på det gömensamma i de båda liniernas uppgift,
som ock på den stora massan af dem, som i de
nedre klasserna lemna läroverket, undervisningen
borde vara gemensam till 56:e eller 6:te klassen.
Klassiska Spräker borde då framflyttas och linierna
skiljas i och med de: inträdande. Häremotan-
märktes af andra, att i sådant fall grunden för
klassiska linien blefve för svag; skulle gemensam-
hetegnrum-i-de-högre- klasserna; kunde -detta-en-
dast ske på det sätt, att Ihtinet gjordes till grund-
läggande språk för bådar linierna. Ansåge man
detta ej böra ifrägasättas eller kunna ske, vore
bättro att bibehålla liniernas huvarande förening,
dock med smärre förändringar. En skilsmessa
skulle nemligen, enligt någras åsigt, medföra allt
för stora ekonomiska uppoifringar. Oafsedt detta
ansågo somliga, att dån nu gällande lagstiftningen,
under hvilken läroverken obestridligen gått framåt,
icke behöfde förändras, utan blott några: jemknin:
gar i undervisningsplanen vidtagas, utan rubbning
af det hela. .
De jemkningar, hvilkavaf-en och annan föreslo-
gos, voro hafyndsmwdligen; attfranska språket borde
på reallinien inträda i stället för det engelska i
Bo klassen och detta sednäre först begynnas i 4:e
klassen, hvarigenom gemensamhet i undervisnin-
gen med de från grekiskan dispenserade vunnes;
vidare undervisningen i franska och matematik
helt och hället skiljas för de båda linierna, men
historia och geograf gemensamt behandlas, dock
med förändring -af- klassiska -liniens pensumi-5:e
klassen till lilthet med roalliniens, hvarigenom ett
slags afslutning.i sistnämnda.-klass äfven vunnes
för den klassiska liniens lärjungar. I kristendom,
mödersmålot, tyska språkot och naturalkistoria
borde -undervisningen vara. fimensam.
Den sjunde frågan hade följande lydelse:
Hvilka erfarenheter äro vid tillämpandet af
skolstadgans föreskrifter angående profåret vunna?
Bör, på grund af dessa, något åtgöras för att få
detsamma mera fruktbringande och ändämålsmot-
svarig?e i ,
Flera af-rektorerns, hvilka vid sina läroverk haft
Profkandidater sig till ol gdning, anförtrodda,
redogjorde för den erfäronhet de SA vunnit.
Beträttande de okaganhöter och fördelar, hvilka
äro förenade med den nuvarande anordningen af
profärot. var man temligen.ense. Säsom olägen-
heter anfördes, att, då kandidaternas handledning
är öfverlörhnad ä rektor; möh denied AJS
förut är mycket upptagen; dettanysålig le blir
för Iopetm synnerii jen sbetungande och, den mån
kandidaterhas antal är stort, hardt nära Omöjligt
att: uppfylla. Rektör kan ej heller vara närvarande
vid alla proflektioner, som af kandidaterna hållas.
då han sjelf -ofta samtidigt meddelar undervisning.
Det ansågs således-både med afseende härpå ochi be-
traktande af-det:ansvar, som ligger på rektor, önsk-
ligt, att -bestämd föreskrift. gåtves, det hufvudlä-
rärne.hvar i sitt ämne vore skyldiga att för prof.
kandidaternas : handledning ansvara. För att be-
reda dem en mot det härigenom dem orsakade be
svär. svårande-lättnad, borde-hågon nedsättning i
deras undervisningsskyldighet medgifvas: Såsom
en olägenhet angafs af en oeh annan, att under-
visningen inom skolan blefve störd genom kandi-
nas profektioner, hvilka Hg efter klass fort-
gå i alla ämnen. Denna åsigt delades dock sar
alla, hvarjemte af nägra ammärktes, att man dels
ej borde låta kandidaten auskultera och hålla prof-
lektion i sådan klass och ämne, der en ung vikarie.
eller extra lärarebestrede undervisningen, delskunde
i viss mån åt kandidatens fria val öfverlemmna, i hvil-
ka klasser och iimnen proflektioner af honom skulle
hällags — Såsopr i
ä A a emd ä en a venster
ningen. af profåret-mäimndes, dels svårij m att.
vinna någon RA om kandidatens förmåga
att uppehålla disciplinen inom klassen, då rektor
och -häfvudtärare äro vid: proflektionörna närva-
rande Hyarvid uppmärksåmhot äffen fästades-vid.
dot; delikata i profkandidatens ställning och-obe-
haget för rektor att uppträda såsom rättande och
mästrande, dels att kandidaterna ej erhålla någon
tedretiskspedagogisk undervisning. Såsom: medek
att afhjelpa dessa brister angafs öfverlemnandet åt
kandidaten af vissa lektioner alldeles på egen hand,
åläggande för kandidaten att efter profåret ännu
ett år tjenstgöra såsom extra lärare, innan han er-
håller fullmakt, att hänvisa profkandidaterna före
trädesvis till skolorna-i umiversitetsstäderna, der
redan nu af akademici kandidaternas. handledning
teoretiskt afseende varit öfvertageni samman-
hang hvarmed gafs. af domproston L rr. en redo-
görelse för det sätt, hyarpå han vid denna hand-
edning förfarit.
Beträffande fördelarne af profåret medgafs
välligt, att. detsamma, såsom åtminstone en bö;
ill Tärarebildning, vore af nytta, om man också
cke kunde anse det. göra tillfyllest eller ens i nå-
son mån upphäfva behofvet af ett pedagogiskt se-
ninarium. Den verkliga vinsten för kandidaterna
f rafåret ansåga hufvudsakligen vara den öfver.
it af undervisningen, som de derunder vunne,
vartill komme den negativa fördel, att sådana
ahdidater, som äro för lärarekallet alldeles olämp-
iga, kunna tillbakavisas, Man finge emellertid ä
Örbise, att institutionen vore ny och utan tvifvel
ltmor skulle utveckla sig till det bättre; ett an-
gande, för hvilket talade den hittills vunna er-
arenheten.
Programmets ättönde fråga Iydde som följer :
Hur skall på bästa sätt kungl; cirk.-brefvet den
3 mars 1870 angäende utsträckning af krigsbild-
ingen vid elementarläroverken tillämpas ?
På uppmaning. af.statsrådet Wennerberg yttrade
g först öfverstlöjtnant Nyblaus. Han hade enl.
igt uppdrag företagit en. utrikes resa med
irekildt s fo få göra sig bekant med krigsbild-
ig vid. främmande länders läroverk. Efter
emkomsten hade han på anmodan af direktionen
ir gymnastiska central-institutet uppgjort det för-
ag, som lagts till grund för det k. cirkulärets be-
ämmelser. Han ville nu lemna en. framställning
m det sätt, hyartpe han för. sin del ansåge, att
;ssa bestämmelser bäst skulle praktiskt tillämpas.
lart vore emellertid; att olika orters särskilda för-
a och läroverkens olika lärjungeantal må.
KrG leda icke obetydliga skiftningar i det; som
tv hans förmenande borde uppfattas såsom ett
tersträfvansvärdt.mål.. Den. föreskrifna utstrick-
ngen af krigsbildningen fordrade en minskning
färjun jens förutvarande åligganden, öh sär-
ildt hado talarsn beräknat, att det stadgade tim-
talet för den egontliga-skolundervisningen skulle
dsättas ne tinimar eller. till 80 timmar i
Skam Under ber på förutsättning iyntes Jämpe
iv Om. underyismingen, toge sim början Jkl,
un förlginga timma dl 1. 10... Dereftor
den3 mellersta - af gymnastik-afdelningarna