-—- 400 —
blickar på vittnet. Advokaten sänkte huf-
vudet. I - , :
— Och vidare? frågade domaren efter ett
ögonblicks tystnad, hvarunder han - gjort nå-
gravanteckningar.
..— Dessa ord, min herre, voro de gista fru
Gerdy yttrade. Med tillhjelp af vår tjenst-
flicka bar jag henne in i sängkammaren, läka-
ren tillkallades, och sedan. har hon icke åter-
vunnit sansen.. Doktorn ville: till och med :
or Det är bra, afbröt honom herr Daburon,
Må vi lemna detta, åtminstone för ögonblicket.
Säg :mig nu i stället, herr-Gerdy,: om ni kän-
ner några fiender till enkan Lerouge?
— Nej, inga.
— Hon hade inga fiender? Jask . . . Säg
mig. då, om ni vet någon-person:som kunde
ha: intresse af att döda denna fattiga gumma?
-- Ransakningsdomaren fixerade: Noöl skarpt,
då ;han. framställde. denna. fråga. Advokaten
spratt till och syntes:lifligt upprörd. Han be-
gynte se förlägen ut; det märktes välpå hans
tveksamma .min att en strid utkämpadesi hans
inre.
Slutligen genmälde han med en stämma,
som var allt annat än fast:
— Nej, det vet jag icke:
—— Talar ni nu sanning?- återtog domaren,
utan taga ögonen från .honoms: Ni vet ingen,
som detta brott gagnar eller kan gagna?
soi Jag vet blott en sak, min herre, svarade