— ÄädA —Han helsade på domaren och bad om ursäkt för sitt dröjsmål. — Ni kommer lagom, sade herr Daburon till honom; men jag vill underrätta er om att vi få mycket göra i dag, så att det är bäst att ni på förhand ordnar era skrifmaterialier. Fem minuter sednare infördes herr Noöl Gerdy af en vaktmästare. Han inträdde helt obesvärad, såsom man kunde vänta af en advokat, van att röra sig i Palais de Justice. Han liknade denna morgon icke alls gubben Tabarets vän, och ännu mindre kunde man i honom igenkänna Juliettes älskare. Han var nu en helt annan menniska d. v. s. han hade återtagit sin vanliga roll. Det var embetsmannen, känd för sitt lugna, allvarliga väsende, Bom presenterade sig för herr Daburon, Då man såg hans värdiga hållning, hans ansigte, öfver hvilket ett nästan fridfullt uttryck var utbredt, kunde man aldrig ana att han efter en afton af våldsamma sinnesrörelser och efter ett hemligt besök hos sin älskarinna tillbragt natten invid en döendes bädd. Och hvilken döende sedan! Hans mor eller åtminstone den qvinna som under hela hans lefnad varit honom i mors ställe. Hvilken skilnad mellan honom och domaren. Den sednare hade icke heller sofyit, men det märktes väl på hang trötta min och de mörka ringarne kring hans ögon. WSkjortvecken voro skrynkliga, och likaså manchetterna, Helt och hållet upptagen af händelserna, hade