— ÄädA —-
Han helsade på domaren och bad om ur-
säkt för sitt dröjsmål.
— Ni kommer lagom, sade herr Daburon
till honom; men jag vill underrätta er om att
vi få mycket göra i dag, så att det är bäst
att ni på förhand ordnar era skrifmaterialier.
Fem minuter sednare infördes herr Noöl
Gerdy af en vaktmästare.
Han inträdde helt obesvärad, såsom man
kunde vänta af en advokat, van att röra sig
i Palais de Justice. Han liknade denna mor-
gon icke alls gubben Tabarets vän, och ännu
mindre kunde man i honom igenkänna Juliettes
älskare. Han var nu en helt annan menni-
ska d. v. s. han hade återtagit sin vanliga roll.
Det var embetsmannen, känd för sitt lugna,
allvarliga väsende, Bom presenterade sig för
herr Daburon, Då man såg hans värdiga håll-
ning, hans ansigte, öfver hvilket ett nästan
fridfullt uttryck var utbredt, kunde man al-
drig ana att han efter en afton af våldsamma
sinnesrörelser och efter ett hemligt besök hos
sin älskarinna tillbragt natten invid en döen-
des bädd. Och hvilken döende sedan! Hans
mor eller åtminstone den qvinna som under
hela hans lefnad varit honom i mors ställe.
Hvilken skilnad mellan honom och domaren.
Den sednare hade icke heller sofyit, men
det märktes väl på hang trötta min och de
mörka ringarne kring hans ögon. WSkjortvec-
ken voro skrynkliga, och likaså manchetterna,
Helt och hållet upptagen af händelserna, hade