den trefärgade gränspålen med inskriften Em-
pire frangais, helsade de detta så mycket ef-
terlängtade mål för sin militäriska ärelystnad
med ljudliga hurrarop och uppstämde tyska
visor. Invånarne i första byn Frauenberg vid
Saargemiind förKöllo sig lugna; många stodo
vid vägen och betraktade oss med nyfiken upp-
syn; i många hus voro dörrar och fönsterluc-
kor stängda, i synnerhet var detta fallet med
de hus, hvilkas yttre tillkännagaf mera väl-
måga. Bakom de nedfällda gardinerna såg
man ett och annat bistert ansigte titta fram.
I byarna framkommo här och der qvinnor och
barn för att erbjuda trupperna vatten. Fram-
för Saargemind såg man spår af förskansnin-
gar. Sjelfva staden ligger vackert, är bygd i
en ganska nobel stil och räknar omkring 15,000
invånare. Den ger i sin helhet ett intryck af
välmåga och renlighet. Vid inmarschen be-
satte de schlesiska gula dragonerna genast
jernvägen och telegrafen. På det förr här
förlagda 3:dje infanteri-regementets kasern-
gård stodo ännu trossvagnar med hela lårar
fulla af nya keppis. Den franska garnisonens
afmarsch måste ha skett brådstörtadt, då den
icke hade tid att medtaga sina förråd. Stora mas
sor af skorpor, via och citroner, men i synner-
het hafre och annan proviant anträffades och
togs i beslag. Invånarnes fruktan för terreur
prussienne var stor; folket, i ordets fulla be-
märkelse, darrade. Men då de sågo, att den
strängaste manstukt herrskade och att ingen
plundring fick försiggå, utan att allt betalades,
lade sig förskräckelsen och under eftermidda-
gens lopp stodo iuvånarne på ganska förtrolig
fot med den fruktade fienden. På rådhuset
ledde en preussisk officer inqvarteringen och
det var en intressant genrebild ur våra dagars
historia att se, med hvilken innerlig belåten-
het våra hederliga, ärliga soldater stodo i de
öfvergifna sessionssalarna och betraktade Na-
poleon den 3:djes och kejsarinnans porträtter
i lebensgrösse. I staden lågo omkring 400
sårade, de flesta fransmän; der voro endast
några få preussare, hvilka blifvit sårade vid
Saarbriäcken och, enligt egen utsago, i synner-
het hade lidit mycket af korselden från skan-
sarna. Dagen i ända och långt in på natten
fortforo trupper att marschera fram genom
staden. Våra soldater voro verkligen entusi-
asmerade. — För att ordna trafiken på de
franska jernvägarne bakom tyska armån äro
umbärliga tjenstemän vid Main-Weser- och
Main-Neckar-banan beordrade till Wissem-
bourg och tjenstemän vid Rhen-Nahe- och
Saarbruck-Trier-statsbanan till Saargemänd.
Xx x
x
En fransk soldat, som deltog i det blodiga
slaget vid Woerth, har tillskrifvit le Pogres
de Lyon ett bref, dateradt Reunilly den 9
dennes, ur hvilket vi meddela följande utdrag:
Gud vare lof! Salongsgeneralerna ha nu måst
rymma tältet för soldaterna. I går afton
kunde vi för Bazaine, som för oss presente-
rade Decaen som vår divisiongeneral: Barn,
sade marskalken, jag öfvertager nu ledningen
af armån. Det är ieke någon okänd man, jag
har presenterat för er, det är mitt andra jag.
Jag skall vaka öfver eder och vara hos eder.
Vi vilja i förening jaga fienden tillbaka och
öfverföra kriget på hans område. Varen lugna,
på det i mån kunna vara starka!
Vi ville illuminera i glädjen, men marskal-
ken förbjöd det: Varen lugna och tysta,
och varen framför allt påpassliga som om I
voten rödskinn! Så ljödo hans ord ... Man
må säga, hvad man vill om de preussiska offi-
cerarne, men det måste man medgifva, att de
ega militära kunskaper i,ett omfång, som man
måste afundas dem. Fråga dem, hur långt
det är från Toul till Pont-a-Mousson, och de
skola utan betänkande besvara frågan till punkt
och pricka. Stackars Mac Mahon, huru stolt
och ståtlig måtte han icke hå varit, då han i
går i Metz, efter slaget vid Woerth, besva-
rade en viss högtstående, flegmatisk och miss-
trogen persons förebråelser med ett: Det
kan nu vara nog härmed. Låt hvar och en
sköta sin sak! ..., Ni må tro att våra ögon
flammade af stolthet, då vi hörde berättas om
vår vän, adjutanten H., som, då hans högra
hand krossådes af en granatskärfva, grep vär-
jan med venstra handen och i carridr sprängde
in i viogårdarna vid Woerth. Våra soldater
gjorde underverk på denna ärofulla och olyck-
liga dag. Låt blott preussarne räkna sina
döda. Då vår ammunition var slut och vårt
artilleri teg, slogos vi man emot man. Stör-
sta delen af de soldater, hvilka sårades eller
föllo på eftermiddagen, skötos på pistolskotts
afstånd. Våra läkare, som eljest äro så lugna,
skuro tänderna då de sågo alla skottsåren an-
gifna af den blå rand, som krutet efterlem-
AA AR fäönarna hevdda avg tnklra