Han blickade med ett uttryck af den dju-
paste förvåning, än på poliskommissarien, än
på de män som åtföljde denne. Gubben Ta-
baret förblef stående och såg honom rakt i
ögonen.
— Här er arresteringsorder, tillade kom-
missarien, i det han vek upp ett papper.
Albert kastade helt mekaniskt en blick
derpå.
— Claudine mördad! utropade han.
Och sakta, men tillräckligt tydligt för att
höras af poliskommissarien, en konstapel, och
Tabaret, tillade han:
— Jag är förlorad!
Under det att kommissarien anställde det
summariska förhör, som skall hållas omedel-
bart vid hvarje häktningstillfälle, begynte kon-
staplarne förrätta en minutiös visitation i vå-
ningen. De hade beordats att lyda fader Ta-
baret, och det var han som ledde undersök-
ningarne. Lådor och skåp genomletades, och
nästan alla möbler drogos fram på golfvet.
Man bemäktigade sig en massa saker, till-
hörande vicomten, handlingar, manuskripter och
en stor brefsamling. Det var med synnerlig
förnöjelse gubben Tabaret lade handen på vissa
föremål som sedan noggrant beskrefvosi proto-
kollet. Detta. lydde sålunda:
1:o. I första rummet, hvarest vapen af alla
slag förvaras, påträffades bakom en soffa en
afbruten dolk. Denna har ett besynnerligt fäste,
sådant som man aldrig ser på dylika i han-