Vi önska, adt Österrike fortfarande måtte bi-
böhålla sin stora ställning i Tyskland. Tvä
månader sednare godkänner Frankrike Öster-
rikes uteslutande ur Tyskland.
Utrikesministern Lavalevte 8 cirkulär i medlet
af september 1866: En oemotständlig makt
dritver folken att förena sig till stora för-
bund och att låta de små staterga försvinna.
Detta sträfvande härflyter från den önskan,
att gifva de allmänna intressena verksammare
garantier. Politiken måste vara höjd öfver
en annan tidsålders trångbröstade och afund-
samma fördomar. Kejsaren tror icke att ett
lands storhet är beroende deraf, att de kring-
liggande folken försvagas, och han söker den
verkliga jemnvigten blott i tillfredsställandet
af de europeiska folkens önskningar.
Deremot yttrades i trontalet den 14 januari
1867, då regeringen framlade sin plan om ut
vidgande af värnepligten: En nations infly-
tande är beroende af det antal manskap, den
kan kalla under vapen.
Den 30 sistlidne juni förklarade regeringen,
att freden aldrig varit mera betryggad än då:
nyss förut hade dock franska gesandten i
Stuttgart frågat huru Wirtemberg skulle för-
hålla sig i händelse af ett krig mellan Frank-
rike och Preussen, och den 15 juli tillkänna-
gafs kriget mot sistnämnda. landa.
Så att nog är kejsar Napoleon en man att
lita på! Likaså ht Bismarck.
Och begges handlingssätt är en förnyad
erinran till folken att icke förlita sig på fur-
star och ej heller på deras ministrar.