Vi önska, adt Österrike fortfarande måtte biböhålla sin stora ställning i Tyskland. Tvä månader sednare godkänner Frankrike Österrikes uteslutande ur Tyskland. Utrikesministern Lavalevte 8 cirkulär i medlet af september 1866: En oemotständlig makt dritver folken att förena sig till stora förbund och att låta de små staterga försvinna. Detta sträfvande härflyter från den önskan, att gifva de allmänna intressena verksammare garantier. Politiken måste vara höjd öfver en annan tidsålders trångbröstade och afundsamma fördomar. Kejsaren tror icke att ett lands storhet är beroende deraf, att de kringliggande folken försvagas, och han söker den verkliga jemnvigten blott i tillfredsställandet af de europeiska folkens önskningar. Deremot yttrades i trontalet den 14 januari 1867, då regeringen framlade sin plan om ut vidgande af värnepligten: En nations inflytande är beroende af det antal manskap, den kan kalla under vapen. Den 30 sistlidne juni förklarade regeringen, att freden aldrig varit mera betryggad än då: nyss förut hade dock franska gesandten i Stuttgart frågat huru Wirtemberg skulle förhålla sig i händelse af ett krig mellan Frankrike och Preussen, och den 15 juli tillkännagafs kriget mot sistnämnda. landa. Så att nog är kejsar Napoleon en man att lita på! Likaså ht Bismarck. Och begges handlingssätt är en förnyad erinran till folken att icke förlita sig på furstar och ej heller på deras ministrar.