snarare få tillskrifvas min och icke artistens oriktiga uppfattning af hans utseende under hans fagra ungdomstid, En gammal pulpet. ett bord och två stolar utgjorde möblerna, sävida jag ej till dessa skall räkna tvenne väggfasta hackelsetråg eller något dylikt, det enz anbringadt öfver det andra, föreställande sängar, hvåraf den nedersta var på framsidan prydd med någon slags qvinlig gudomlighet, målad i de grannaste färger; målarens pels, som tjenade denna hvilostad till täcke, lät oss ana att den var värdens egen bädd och att krubban otvanför endast var der för att visa, att han ej var obekant med gästfrihetens fordringar, så högsatt han än var; desutom hade rummet en liten jernkamin, som eldades, då värden fick främmande, sade gumman. Til venster om rummet var ett litet kök och till höger ett dito skafferi. Och ur denna jordiska boning skall Löfgren nu utdrifvas: O, industri, det är ej första gången du varit hård mot konstens söner och trängt dem ut ur sina gamla helgade boningar: Snart skola hvitbetsplantor fylla målarens mystiska grotta, sockertoppar staplas upp i hanå säng, sotiga arbetare tvätta sig vid hans brunn, och möjligen skall i en kommande tid i trakten deromkring vid brasan under vinterqvällen berättas hvarjehanda historier om den högsatte målaren, som af de förståndige då endast betraktas som en uppdiktad