snarare få tillskrifvas min och icke artistens
oriktiga uppfattning af hans utseende under
hans fagra ungdomstid, En gammal pulpet.
ett bord och två stolar utgjorde möblerna, sä-
vida jag ej till dessa skall räkna tvenne vägg-
fasta hackelsetråg eller något dylikt, det enz
anbringadt öfver det andra, föreställande sän-
gar, hvåraf den nedersta var på framsidan
prydd med någon slags qvinlig gudomlighet,
målad i de grannaste färger; målarens pels,
som tjenade denna hvilostad till täcke, lät oss
ana att den var värdens egen bädd och att
krubban otvanför endast var der för att visa,
att han ej var obekant med gästfrihetens for-
dringar, så högsatt han än var; desutom hade
rummet en liten jernkamin, som eldades, då
värden fick främmande, sade gumman. Til
venster om rummet var ett litet kök och till
höger ett dito skafferi.
Och ur denna jordiska boning skall Löf-
gren nu utdrifvas: O, industri, det är ej för-
sta gången du varit hård mot konstens söner
och trängt dem ut ur sina gamla helgade bo-
ningar: Snart skola hvitbetsplantor fylla må-
larens mystiska grotta, sockertoppar staplas
upp i hanå säng, sotiga arbetare tvätta sig vid
hans brunn, och möjligen skall i en komman-
de tid i trakten deromkring vid brasan under
vinterqvällen berättas hvarjehanda historier
om den högsatte målaren, som af de förstån-
dige då endast betraktas som en uppdiktad