-— --VvVv NN visans seger! . . . Jag blir tvungen att flytta till en annan stadsdel och byta om namn. Han nästan gret, så smärtsamt kände han sig berörd. Domaren tyckte det var synd om honom, — Lugna er, kära herr Tabaret, sade han till honom. Jag skall icke ljuga, men dock ställa så till att er adoptivson, er Benjamin, ingenting får veta. Jag skall låta honom tro att jag kommit till honom i anledning af papper som påträffats hos enkan Lerouge. Den gamle fattade förtjust Daburons hand och förde den till sina läppar. — Haf tack, min herre! utropade han ; tusen gånger tack! Ni är ädel, ni är . . . Och jag som nyss! . . . Men nog härmed ... Jag skall vara tillstädes vid arresteringen; om ni tillåter det; och det skulle särdeles intressera mig att få vara behjelplig vid de vidare undersökningarne. i — Jag tänkte just bedja er härom, herr Tabaret, svarade domaren; Lampans sken hade emellertid alltmera för: bleknat; det var snart ljusa dagen: Redan hörde man på afstånd bullret af åkdon. Paris höll på att vakna. — Jag har ingen tid att förlora, fortfor herr Daburon, om jag vill att mina åtgärder skola leda.till ett godt resultat. Det är alldeles oundgängligt att jag får träffa kejserlige prokuratorn så fort som möjligt; jag skall väcka upp honom, om så behöfs. Jag begif. AT AN