-— --VvVv NN
visans seger! . . . Jag blir tvungen att flytta
till en annan stadsdel och byta om namn.
Han nästan gret, så smärtsamt kände han
sig berörd. Domaren tyckte det var synd om
honom,
— Lugna er, kära herr Tabaret, sade han
till honom. Jag skall icke ljuga, men dock
ställa så till att er adoptivson, er Benjamin,
ingenting får veta. Jag skall låta honom tro
att jag kommit till honom i anledning af pap-
per som påträffats hos enkan Lerouge.
Den gamle fattade förtjust Daburons hand
och förde den till sina läppar.
— Haf tack, min herre! utropade han ; tusen
gånger tack! Ni är ädel, ni är . . . Och jag
som nyss! . . . Men nog härmed ... Jag
skall vara tillstädes vid arresteringen; om ni
tillåter det; och det skulle särdeles intressera
mig att få vara behjelplig vid de vidare un-
dersökningarne. i
— Jag tänkte just bedja er härom, herr
Tabaret, svarade domaren;
Lampans sken hade emellertid alltmera för:
bleknat; det var snart ljusa dagen: Redan
hörde man på afstånd bullret af åkdon. Paris
höll på att vakna.
— Jag har ingen tid att förlora, fortfor
herr Daburon, om jag vill att mina åtgärder
skola leda.till ett godt resultat. Det är all-
deles oundgängligt att jag får träffa kejser-
lige prokuratorn så fort som möjligt; jag skall
väcka upp honom, om så behöfs. Jag begif.
AT AN