inspektören Brennau och skjutit honom som spion. (?) De två första priser, som franska örlogsmän gjort, ha blifvit införda till Brest. Det ärtvå handelsfartyg, hvartdera om 800 tons. x Franska armåns betydliga underlägsenhet i antal medgifves oförtäckt i följande uppsats uti en tysk militärtidning: Oaktadt. alla. ansträngningar, som Frankrike gjort efter 1866 för att reformera sin militärorganisation, har det dock icke lyckats detsamma att i någon ansenlig mån föröka sina stridskrafter. Hela dess armåorganisation tillåter det icke att hvarje år uppställa något rekrytantal, som blott någotsånär motsvarar vårt. Medan man nominelt hade en kontingent på 100,000 (slutligen på 90,000 man), kallades i sjelfva verket icke hälften af detta antal under fanorna. Ända till 1867 upptogos icke en gång 25,000 och under åren 1868— 69 endast 40,000 å 50,000 rekryter i armån. Då 95,000:å 100.000 ärligen ingingo i armån i Tyskland för att från denna folkets militärskola återvända bland folket, upphörde detta inträdande och återvändande nästan alldeles i Frankrike : och förökades icke mycket genom militärreformen 1868. Ehuru man sedan nämnda år väl har förökat tjenstetiden med två år, i det man i stället för den bhittillsvarande sjuåriga tjensten under fanorna infört femårig tienst under fanorna och fyraårig i reserven, så kunde denna förändring dock icke vara till mycken nytta, emedan just de äldsta åldersklasser, som i händelse af krig nu kun: de inkallas i armån, voro mycket för svaga för att bilda en ansenlig förstärkning. Om franska armån inkallar ållt det permitterade manskapet, så stiger den till 380,000 man, om den inkallar det uttjenta reservmanskapet (4 åldersklasser 3 20,000 man), ökas den till 460,000 man; om slutligen de värnepligtiga, som några år bortåt helt löst inöfvas i fem månader bredvid de aktiva bataljonperna och derpå hemsändas, medräknas, så kan hela franska krigsstyrkan uppbringas till 600,000 å 630:000: man. Detta är totalsumman af de stridskrafter, hvaröfver Frankrike för närvarande: kan förfoga. Härtill bör doek läggas den borgarbeväpning, som bär namn af mobilgarde.: Men: detta borgargarde skall aldrig vara i stånd att fylla luckorna i armån eller eng att försvara en fästning mot den anryckande fienden. I den ofrannämnda summan af 600,000 man innefattas allt, som medelbart eller omedelbart tillhör hären, äfven gendarmerna, handtverkare, civiltjenstemän i armån 0. 8 Vv. Fråndragas dessa afdelningar och medräknas endast de stridsdugliga trupperna och deras officerare, så återstå ungefär 540,000 man.Från detta tal böra helt visst 60,000 man fråndragas (till Algeriet, det inre Frankrike och :fästningarne, af hvilka Metz och Strassburg ensamma fordra en besättning af 33,000 man); 85,000 man måste användas till depoter af alla vapenslag, till fästningsartilleriet, ingeniörtjensten etc.; vidare måste hvarje fältarmå6 hafva en reservarmå bakom sig. Om denna; :som först skall bildas, anslås till tre armåkårer eller 94,000 man, och om man adderar denna och de föregående summorna, så får manh en slutsumma af 239,000 man; då denna drages från hela armåestyrkan — 540,000 man — förminskas der egentliga fäåltarmen till 300,000 man. Det är emellertid sannolikt, att den verkliga styrkan snarare är under än öfver detta tal. x hå Mobilgardets missnöje. Franska tidningen Rappel offentliggör en följd at bref från soldater i lägret vid Chälons, af hvilka man kan sluta till en nästan exempellös förvirring. 1 ett af dessa bref yttras: Vi ha bokstafligen hvarken att äta eller driska, Sänd oss följande lifsmedel... men inga penningar, ty sådana kunna vi ej använda. I ett annat bref heter det: Några ha haft det förtviflade modet: att ropa: Till Paris! Lefve freden! och genast instämde en hel här. Då marskalken märkte : denna fientliga hållning hos bataljonerna, ryckte han af sig hatten och ropade: Af med hattarne! Jag är marskalk! Men mobilgardisterna blefvo döfva för detta tillrop och vågade till och med upprepa de revolutionära tidningarnas skämt och ropa Rrr!. — I ett tredje bref påstås, att soldaterna sofva på madrasser, hvilka förete spår efter allehanda sjukdomar. Witzmakarne bland soldaterna ha redan gifvit de olika lägergatorna följande namn: Quartier de la Mort, Avenue de la Dysseterie 0. 8. Vv. — Ännu allvarligare låter följande, i Frangais (Darus organ) offentliggjordt bref från Chålons: Liksom