inspektören Brennau och skjutit honom som
spion. (?)
De två första priser, som franska örlogsmän
gjort, ha blifvit införda till Brest. Det ärtvå
handelsfartyg, hvartdera om 800 tons.
x
Franska armåns betydliga underlägsenhet i
antal medgifves oförtäckt i följande uppsats
uti en tysk militärtidning:
Oaktadt. alla. ansträngningar, som Frankrike
gjort efter 1866 för att reformera sin militär-
organisation, har det dock icke lyckats det-
samma att i någon ansenlig mån föröka sina
stridskrafter. Hela dess armåorganisation til-
låter det icke att hvarje år uppställa något
rekrytantal, som blott någotsånär motsvarar
vårt. Medan man nominelt hade en kontin-
gent på 100,000 (slutligen på 90,000 man),
kallades i sjelfva verket icke hälften af detta
antal under fanorna. Ända till 1867 upptogos
icke en gång 25,000 och under åren 1868—
69 endast 40,000 å 50,000 rekryter i armån.
Då 95,000:å 100.000 ärligen ingingo i armån
i Tyskland för att från denna folkets militär-
skola återvända bland folket, upphörde detta
inträdande och återvändande nästan alldeles i
Frankrike : och förökades icke mycket genom
militärreformen 1868. Ehuru man sedan
nämnda år väl har förökat tjenstetiden med
två år, i det man i stället för den bhittillsva-
rande sjuåriga tjensten under fanorna infört
femårig tienst under fanorna och fyraårig i
reserven, så kunde denna förändring dock icke
vara till mycken nytta, emedan just de äldsta
åldersklasser, som i händelse af krig nu kun:
de inkallas i armån, voro mycket för svaga
för att bilda en ansenlig förstärkning. Om
franska armån inkallar ållt det permitterade
manskapet, så stiger den till 380,000 man, om
den inkallar det uttjenta reservmanskapet (4
åldersklasser 3 20,000 man), ökas den till
460,000 man; om slutligen de värnepligtiga,
som några år bortåt helt löst inöfvas i fem
månader bredvid de aktiva bataljonperna och
derpå hemsändas, medräknas, så kan hela fran-
ska krigsstyrkan uppbringas till 600,000 å
630:000: man. Detta är totalsumman af de
stridskrafter, hvaröfver Frankrike för närva-
rande: kan förfoga. Härtill bör doek läggas
den borgarbeväpning, som bär namn af mobil-
garde.: Men: detta borgargarde skall aldrig
vara i stånd att fylla luckorna i armån eller
eng att försvara en fästning mot den anryc-
kande fienden. I den ofrannämnda summan
af 600,000 man innefattas allt, som medelbart
eller omedelbart tillhör hären, äfven gendar-
merna, handtverkare, civiltjenstemän i armån
0. 8 Vv. Fråndragas dessa afdelningar och
medräknas endast de stridsdugliga trupperna
och deras officerare, så återstå ungefär 540,000
man.- Från detta tal böra helt visst 60,000
man fråndragas (till Algeriet, det inre Frank-
rike och :fästningarne, af hvilka Metz och
Strassburg ensamma fordra en besättning af
33,000 man); 85,000 man måste användas till
depoter af alla vapenslag, till fästningsartille-
riet, ingeniörtjensten etc.; vidare måste hvarje
fältarmå6 hafva en reservarmå bakom sig. Om
denna; :som först skall bildas, anslås till tre
armåkårer eller 94,000 man, och om man ad-
derar denna och de föregående summorna, så
får manh en slutsumma af 239,000 man; då
denna drages från hela armåestyrkan — 540,000
man — förminskas der egentliga fäåltarmen
till 300,000 man. Det är emellertid sannolikt,
att den verkliga styrkan snarare är under än
öfver detta tal.
x hå
Mobilgardets missnöje.
Franska tidningen Rappel offentliggör en
följd at bref från soldater i lägret vid Chä-
lons, af hvilka man kan sluta till en nästan
exempellös förvirring. 1 ett af dessa bref
yttras: Vi ha bokstafligen hvarken att äta
eller driska, Sänd oss följande lifsmedel...
men inga penningar, ty sådana kunna vi ej
använda. I ett annat bref heter det: Några
ha haft det förtviflade modet: att ropa: Till
Paris! Lefve freden! och genast instämde
en hel här. Då marskalken märkte : denna
fientliga hållning hos bataljonerna, ryckte
han af sig hatten och ropade: Af med hat-
tarne! Jag är marskalk! Men mobilgardi-
sterna blefvo döfva för detta tillrop och vå-
gade till och med upprepa de revolutionära
tidningarnas skämt och ropa Rrr!. — I ett
tredje bref påstås, att soldaterna sofva på ma-
drasser, hvilka förete spår efter allehanda
sjukdomar. Witzmakarne bland soldaterna ha
redan gifvit de olika lägergatorna följande
namn: Quartier de la Mort, Avenue de
la Dysseterie 0. 8. Vv. — Ännu allvarligare
låter följande, i Frangais (Darus organ)
offentliggjordt bref från Chålons: Liksom