1 de högre klasserna. Föreslog Pontoppidans
omtvistade. lärobok, :
Hr Abrahamsen (dansk) uttalade sig för
bibliska historien; men muntligt, endast det
lefvande ordet från hjerta till hjerta. Ansåg
Pontoppidan alltför gammalmodig.
Pastor Mau (dansk) var fullt säker, att en-
däst med tro;; under bön med lif och lust,
förberedd och muntligen, bör religionsunder-
visningen bedrifyas. fEndast rätteligen bedrif-
ven, satte hån denna i främsta rummet. En
vantrogen religionslärare gör mer skada än
gagn, ty han törderfvar barnasinnet. Han har
sjelf intet godt och kan således icke verka
något godt. Under bön bör kristendomen ut:
öfvas, dels af läraren enskildt hemma, sedan
med kort bön i skolan innan undervisningen
begynner, och då bör han lyfta barnen med
sig till klara tankar om det eviga. Under-
visningen skall äfven . meddelas med lif och
lust, ty lusten drifver verket och går från lifvet.
Förberedd må äfven läraren vara, ty barnet
märker nogsamt om han talar med den kraft
en kristlig förberedelse ingifver. Många prester
Sväfva kyrkans vadmal genom tråkiga pre-
dikningar, och dessa prester kunna vara rätt-
troende (ortodoxa) utan att vara rätt troen-
de, Psalmsång ansåg talaren böra omvexla
med undervisningen.
Hr Baagö (dansk) önskade den systemati-
ska undervisningen ut ur skolan. Undervis-
ningen bör gå till barnets fantasi genom bil-
der, ty det kan ej uppbära en systematisk.
Dertill bör kristendomsundervisningen vara fri.
Hr Berndtson önskade attläroböcker enligt
de svenska lagarne böra införas i folkskolorna.
Hr Anderson ville ställa i dagen östgöta-
lärarnes: tankar fi ämnet. De anse att Jesu
sedelära och hans person böra framhållas,
samt att man bör följa evangelierna med för-
Klaringar. Vidare endast Luthers lilla kate-
kes, Ett muntligt resumå af gamla testamen-
tet: är fullt nog. Utanläsning, biblisk historia
och störa katekesen ogillades.
Ordföranden afslutade nu den andra frågan
och öfvergick till den tredje: På hvad sätt
kan folkskolan väcka och underhålla en sann
fosterländsk anda?
Hr Kraiberg menade att den som ej som
barn älskade sitt fädernesland, svårligen kom-
mer att göra det. Medlet för väckandet af
denna känsla är modersmålet och dess littera-
tur framför allt, derefter muntliga berättelser ur
fäderneslandets häfder. Fosterländska sånger
böra. äfven -omvexla likaså fester på foster-
landets-stora minnesdagar. : Fosterlandets he:
liga flagga bör äfven hissas vid folkskolorna.
Professor. Fr. Hammerich yttrade sig: lä-
raren skäll lära sig hemta den rena malmen
ur folkets, ja ur allniogens bröst. Allmogens
modersmål är renare än de s. k. bildades.
Undervisning i statsförhållandena bör ej för-
summas, och fösterlandet är: ej Sverige, Norge
eller Danmark, utan he!a Norden är det, så
långt modersmålet talas och så långt man blir
förstådd,
Hr Nörregaard ansåg att vi skola tjena an-
den, den skall ej tjena oss. Nordens ande
har sin väckelse i sång och saga.
Hr Tang förenade sig med professor Ham-
merich o. 4.; Gudg ande och folkanden skola
styra Oss:
Hr Rodhe trodde sig ha svårt att uppträda
efter så lysande talare, men ansåg, att kär-
leken till fosterlandet måste i skolan bibrin-
gas barnen förmedelst att sätta det i jemfö-
relse med andra länder. I Sverige talas så
mycket för barnen om Amerika, att fosterlan-
det åsidosättes. Barnet bör lira känna vår
herrliga natur, vår rikedom på metaller, på jern,
på allt hvad andra länder mer eller mindre sakna.
Äfven vårt lands sociala förhållanden bör barnet
få lära känna, äfvenså dess litteratur. Bekla-
gäde att så många öfversättningar begagnades,
då vårt lands store män lemnat så värderika
bidrag till dess litteratur; ty när barnet stän-
digt finner utländskt, bör det tänka med un:
dran på att så litet .svenskt står till buds.
Barnen böra äfven få lära känna nordens ut-
märktaste män, Vidare må ej inplantas något
nationalhåt hos barnen; de böra lära sig för-
draga och älska andra folk, äfven om dessa
förnärmat 0s8.
Hr C. J. Nielsen (norrman) ansåg ej språket
som ett kännemärke på fosterland. Talade
om- friheten i norden i kanske något politisk
riktning.
Hr Erixson (svebsk) trodde att fosterlands-
kärlek borde7 väckas genom sång och saga.
Bättre än att sjunga: Ur vägen möskoviter,
är: kom moskoviter, danskar eller norrmin!
man borde icke följa den satsen: älska din
vän, men hata din fiende. Vi hafva alla ju en
Gud, samme Kristus har lidit. för oss alla.
Ordföranden, pastor. Hansen, förklarade
tredje frågan afslutad och öfvergick till den
fjerde: Hvilka åtgärder anses tjenligast för
ästadkommande- af en jemn skolgång? Huru
vidt anses skoltvånget böra för detta ända-
mål anlitas?
Hr Jespersen (norrman), ansåg frågan ej
vara rätt formulerad. Skoltvång är efter norskt
begrepp en allmän undervisningspligt, som
Häigges hvar och en söm har barn att under-
visa, . Cal isig för dess förnuft. Är sta-
tens skyl Tahöt att Upprätta skolor, är det äf-
vell den enskilde medborgarens pligt att föra
barn dit, ty det är HVvarje faders eller måls-
mans. pligt att väl uppfostra sina barn.
Hr Sahlin ansåg meningen med ordet jemn
skolgång vara den, att. barnen få gå dit de