1 de högre klasserna. Föreslog Pontoppidans omtvistade. lärobok, : Hr Abrahamsen (dansk) uttalade sig för bibliska historien; men muntligt, endast det lefvande ordet från hjerta till hjerta. Ansåg Pontoppidan alltför gammalmodig. Pastor Mau (dansk) var fullt säker, att endäst med tro;; under bön med lif och lust, förberedd och muntligen, bör religionsundervisningen bedrifyas. fEndast rätteligen bedrifven, satte hån denna i främsta rummet. En vantrogen religionslärare gör mer skada än gagn, ty han törderfvar barnasinnet. Han har sjelf intet godt och kan således icke verka något godt. Under bön bör kristendomen ut: öfvas, dels af läraren enskildt hemma, sedan med kort bön i skolan innan undervisningen begynner, och då bör han lyfta barnen med sig till klara tankar om det eviga. Undervisningen skall äfven . meddelas med lif och lust, ty lusten drifver verket och går från lifvet. Förberedd må äfven läraren vara, ty barnet märker nogsamt om han talar med den kraft en kristlig förberedelse ingifver. Många prester Sväfva kyrkans vadmal genom tråkiga predikningar, och dessa prester kunna vara rätttroende (ortodoxa) utan att vara rätt troende, Psalmsång ansåg talaren böra omvexla med undervisningen. Hr Baagö (dansk) önskade den systematiska undervisningen ut ur skolan. Undervisningen bör gå till barnets fantasi genom bilder, ty det kan ej uppbära en systematisk. Dertill bör kristendomsundervisningen vara fri. Hr Berndtson önskade attläroböcker enligt de svenska lagarne böra införas i folkskolorna. Hr Anderson ville ställa i dagen östgötalärarnes: tankar fi ämnet. De anse att Jesu sedelära och hans person böra framhållas, samt att man bör följa evangelierna med förKlaringar. Vidare endast Luthers lilla katekes, Ett muntligt resumå af gamla testamentet: är fullt nog. Utanläsning, biblisk historia och störa katekesen ogillades. Ordföranden afslutade nu den andra frågan och öfvergick till den tredje: På hvad sätt kan folkskolan väcka och underhålla en sann fosterländsk anda? Hr Kraiberg menade att den som ej som barn älskade sitt fädernesland, svårligen kommer att göra det. Medlet för väckandet af denna känsla är modersmålet och dess litteratur framför allt, derefter muntliga berättelser ur fäderneslandets häfder. Fosterländska sånger böra. äfven -omvexla likaså fester på fosterlandets-stora minnesdagar. : Fosterlandets he: liga flagga bör äfven hissas vid folkskolorna. Professor. Fr. Hammerich yttrade sig: läraren skäll lära sig hemta den rena malmen ur folkets, ja ur allniogens bröst. Allmogens modersmål är renare än de s. k. bildades. Undervisning i statsförhållandena bör ej försummas, och fösterlandet är: ej Sverige, Norge eller Danmark, utan he!a Norden är det, så långt modersmålet talas och så långt man blir förstådd, Hr Nörregaard ansåg att vi skola tjena anden, den skall ej tjena oss. Nordens ande har sin väckelse i sång och saga. Hr Tang förenade sig med professor Hammerich o. 4.; Gudg ande och folkanden skola styra Oss: Hr Rodhe trodde sig ha svårt att uppträda efter så lysande talare, men ansåg, att kärleken till fosterlandet måste i skolan bibringas barnen förmedelst att sätta det i jemförelse med andra länder. I Sverige talas så mycket för barnen om Amerika, att fosterlandet åsidosättes. Barnet bör lira känna vår herrliga natur, vår rikedom på metaller, på jern, på allt hvad andra länder mer eller mindre sakna. Äfven vårt lands sociala förhållanden bör barnet få lära känna, äfvenså dess litteratur. Beklagäde att så många öfversättningar begagnades, då vårt lands store män lemnat så värderika bidrag till dess litteratur; ty när barnet ständigt finner utländskt, bör det tänka med un: dran på att så litet .svenskt står till buds. Barnen böra äfven få lära känna nordens utmärktaste män, Vidare må ej inplantas något nationalhåt hos barnen; de böra lära sig fördraga och älska andra folk, äfven om dessa förnärmat 0s8. Hr C. J. Nielsen (norrman) ansåg ej språket som ett kännemärke på fosterland. Talade omfriheten i norden i kanske något politisk riktning. Hr Erixson (svebsk) trodde att fosterlandskärlek borde7 väckas genom sång och saga. Bättre än att sjunga: Ur vägen möskoviter, är: kom moskoviter, danskar eller norrmin! man borde icke följa den satsen: älska din vän, men hata din fiende. Vi hafva alla ju en Gud, samme Kristus har lidit. för oss alla. Ordföranden, pastor. Hansen, förklarade tredje frågan afslutad och öfvergick till den fjerde: Hvilka åtgärder anses tjenligast för ästadkommandeaf en jemn skolgång? Huru vidt anses skoltvånget böra för detta ändamål anlitas? Hr Jespersen (norrman), ansåg frågan ej vara rätt formulerad. Skoltvång är efter norskt begrepp en allmän undervisningspligt, som Häigges hvar och en söm har barn att undervisa, . Cal isig för dess förnuft. Är statens skyl Tahöt att Upprätta skolor, är det äfvell den enskilde medborgarens pligt att föra barn dit, ty det är HVvarje faders eller målsmans. pligt att väl uppfostra sina barn. Hr Sahlin ansåg meningen med ordet jemn skolgång vara den, att. barnen få gå dit de