Article Image
lär vara Graudenz; De fångna - soldaterna och
junderofficerarne infördes i lastvagnar, office-
raärne i en vaggon af andra klassen. Hvarje
vaggon bevakades af manskap af de regemen-
ten som tvungit fångarne att nedlägga vapen.
Fångarne tillhörde alla vapenslag, och man såg
för det mesta skäggiga och starkt solbrända
anleten. Ett synnerligt intresse väckte turkos
med sina brokiga jackor och smutsiga, röda
byxor. Turban och fea hade de till största
delen kastat af sig i anseende till värmen,
Allmänheten räckte genom fönstren förfrisk-
ningar och cigarrer in till tångarne. Solda-
terna sågo ut att vara temligen väl tillmods,
hvaremot officerarne endast sällan visade sig
vid fönstren och sågo dystra ut. Efter ett
kort uppehåll fortsatte tåget sin fart till östra
bangården, der fångarne bespisades.
Från S:t Avold skrifves till IIndpendance
Belge att den franska expeditionen mot Saar-
bräcken icke afsåg annat än att skaffa all-
miänheten någon liten segerglädje att lefva på,
medan, enligt kejsarens önskan och mot Mac
Mahons vilja, de stora operationernas begyn-
nelse drogs ut på långmålet. Denne kor-
respondent förutsäger ock att tyskarne skulle
blifva de anfallande.
Den officiela tyska rapporten om första affä-
ren vid Saarbräcken angifver en förlust af 2
officerare och 60 man; franska befälbafvaren
å sin sida uppger sin divisions förlust till 6
döda och 67 sårade.
Neue Btettiner Zeit. meddelar följande
om de preussiska pansarfartygen Arminius
och Elisabeth efter en privatskrifvelse fråm
en marinofficer i Kiel. Sedan franska pan-
sareskadern redan hade satt kurs på )ster-
sjön, erhöllo nordtyska pansarfregatterna Eli-
sabeth och Arminius i Kiel order att sluta
sig till de öfriga pansarfartygen i. Wilhelms-
hafen. Besättningarne voro medvetna om sin
svåra uppgift, enär deras officerare hade gjort
dem fullkomligt bekanta härmed; det gällde
ett sammanträffande med den öfverlägsna
fienden. I händelse af ett nederlag skulle
fartygen hellre sprängas i luften än öfverlem-
nas. till fienden. Manskapet på Arminius
tillfrågades, om det ville deltaga i den djerfva
turen eller icke, enär det icke skulle hafva
varit brist på frivilliga. Det fanns ingen som
drog sig tillbaka. Arminius gick framför
Elisabeth genom Belt och fick derför gom
bekant, icke de ordres, som voro afsända till
båda fartygen om att återvända till Kiel. Då
Arminius hade passerat Skagen, gjordes
jagt på den.af franska fartyg (?), men de
kunde icke förhindra den att inlöpa i Elbe-
mynningen och sålunda nå sitt mål. Elisa-
beth återvände till. Kiel.
Den för Östersjön bestämda delen af fran-
ska pansareskadern ankrade i fredags e. m. i
Langelandsbeltet, lättade i lördags på morgo-
nen ankar och gick söderut, hvadan den nu
sannolikt befinner sig i Östersjön.
Fiskare från Göteborgs skärgård berätta, att
de under fiske i Kattegatt den 3 d:s mött 9
monitorer, tillhörande den framska flottan,
och att de till besättnibgarne.å dessa fartyg
afyttrat en-del af sin fångst. . Hela eskadern
styrde kosan söderut. Förmodligen är detta
samma eskaderafdelning, som, enligt danska
tidningar, sedermera den 5 d:s på f; m. vars-
nades passerande förbi Kallundborgs (på
Sjallands vestkust) fjordmynning, styrande
söderut i Stora Belt. .
Vide-amiral de la Röncidre le Noury, som
ännu för några dagar sedan var qvar i Paris
och till :den 1 augusti ärbetat med sjömini-
stern, har, såsom. Presse berättar, nu defini-
tivt blifvit anförtrodd öfverkommandot öfver
hela transportflottan. Pansarskeppet Magenta
skall föra vice-amiralens flagga. Han skall
under sitt befäl ha en af sex pansarfartyg
bestående eskader; bland fartygen nämnes
Gloire. - Herr de la Rontigre har utsett
skeppskapten Le Normant de Kergusi till stabs-
RR Rv nn La RN
Thumbnail