lorat partiet. För öfrigt har ni gått oförsig-
tigt tillväga. Hvarför. hade ri vid mordtill-
fället elegant gjorda stöflor på er och ljusgrå
handskar sedan? Hade det icke varit klokare
att ni låtit bli att medtaga paraply? Bekänn
nu allt, och jag: skall ge cr tillstånd till att
i fängelset röka sådana der förträffliga Tra-
bucco-cigarrer som uni tycker om och äfven
vid besöket i la Jonchere rökte med begag-
nande af ett bernstensmunstycke, om jag
mins rätt.
Fader Tabaret hade blifvit två tum längre
än vanligt, så stor var hans entusiasm. Han
betraktade domaren, likasom väntade han ett
gillande småleende.
— Ja, fortfor han, efter att ha hemtat an-
dan, detta och ingenting annat skulle jag
säga honom. Och såvida ej denne man är
tusen gånger djerfvare än jag förmodar, om
han icke har en panna af brons, af marmor,
af stål, skulle jag se honom falla till mina
fötter och bekänna ...
— Men om han nu verkligen är tusen gån-
ger fräckare än ni tror, inföll herr Daburon ;
om han helt enkelt skulle låta bli att falla
till era fötter, huru skulle ni då bete er?
Denna fråga gjorde synbarligen gubben
förlägen.
— Åh! stammade han, jag vet inte . . -
jag skulle fortsätta ransakningen . . - och till
sist skulle jag locka sanningen ur honom.
Efter en temligen långvarig tystnad fattade