Krigsteatern vid Rhen för 70 å 80 år sedan. De trakter, der de franska och tyska härarne nu stå mot hvarandra, äro icke nu första gången .skådeplatsen för en hårdnackad strid mellan Tysklands och Frankrikes armåer. De slag, som åren 1793 och 1794 stodo mellan Saar, Lauter och Rhen äro nu glömda, och :dock hade dessa, som utkämpades under revolutionskrigen, stor betydelse för sin tid, och namnen Wissembourg, Geirsberg, Pirmassens, Bitche, Landau, Kaiserslautern, Lauterburg m, fl. voro under åren närmast före freden i Basel lika bekanta för den tidens tidningsläsare i den civiliserade verlden, som de nu blifvit och säkert än mer skola blifva för den politiserande allmänhet, som nu är så ofantligt mycket större än den var för 76 år sedan. Den franske generalen Custine, som under illotinen måste försona hvad som härförare rutit, drog. sig tillbaka öfver Rhen år 1793 och lade första grunden till linierna vid Wissembourg, om hvilkas styrka fabelaktiga rykten flögo omkring Europa. Då han ånyo misslyckades i ett angrepp på preussarne och deras allierade, blef han förflyttad till en annan post, ech befälet lemnades åt tre generaler, af hvilka Desaiz var den mest framstående. Dessa företogo ett starkt, men misslyckadt angrepp först (den 12 sept.) på Bodenthallinien, den de togo två dagar derefter, under det de deremot blefvo tillbakaslagna från Pirmassens — föremålet för deras hufvud anfall — med en förlust af 4,000 man och 22 kanoner, Deremot lyckades det preussarne och österrikarne under Wurmser att en månad derefter (den 13 och 14 okt.) med storm taga Wissembourg, som preussiska kronprinsen i dessa dagar eröfrat. Fransmännen drogo sig då tillbaka till Hagenau, Då liksom nu väckte. denna affär stor uppståndelse i Paris. Välfärdsutskottet sände St. Just och Lebas som kommissarier till Rhenarmån och gaf moselarmån en ny anförare i den unge, tappre Hoche. Härmed väcktes ny lifskraft i armen. Soldaterna drogo fram under ropet: Landau eller döden! Denna fästning var nemligen belägrad af tyskarne. Hoche valde fästningen Bitche till centrum för sina operationer och ryckte fram mot fienden, Hertigen af Braunschweig drog sig tillbaka mot Kaiserslautern och slog Hoche som angrep hans ställning, tillbaka med en förlust af 3,000 man ; — fransmännen medgåfvo sjelfva att preussarnes förlust var obetydlig. Hoche förlorade emellertid icke modet. Han förenade sig med rhenarmån och slog österrikarne, hvilka retirerade och förenade sig med preussarne. Mellan dessa förenade härar och de två nämnda franska armåerna uppstod den 26 december en slagtning, längs hela inien. Fransmännen segrade, och Landau blef befriadt. I juli månad följande året (1794) föreföllo der åter häftiga strider, hvilka räckte från den 2 till den 13. Denna gång blefvo preussarne segrare, nemligen vid Kaiserslautern, men Jourdans afgörande segrar vid floderna Sambre, Ourle och Poer tvingade både preussare och österrikare att öfvergifva den venstra chenstranden, och de återsågo icke floden förrän 20 år sednare efter slaget vid Leipzig.