En titt ut i verden.
Från den tillfälliga korrespondent, hvil-
ken under ofvanstående rubrik skrifvit några
bref till Dagens Nyheter, ha vi ånyo mot-
tagit efterföljande:
Paris den 27 juli.
Kära faster Hulda!
Jag slutade mitt förra bref med att tala
om -marseljäsen och jag får börja detta med
såmima ämne. Man säger ätt deraf bjertat
är fullt, derom talar munnen; men härvidlag
talar min mun deller nin penna för att vara
noga) öm det hvaraf mina öron äro fulla,
Parisårne tåga riktigt sin skada igen för den
tystnad, som varit dem ålagd under den kej-
gerliga regimen. Det finnes icke ett hus,
hvari ej marseljäsen sjunges i dessa dagar,
ända från portvaktarrummet och alltigenom
till vindskammaren, och jag är färdig att an-
vända en ryktbar predikants ord:om ett all-
varsammare ämne, att alla, ända till spena-
barnen, som hvarken kunna gå eller tala,
springa omkring på alla gator och sjunga:
Allöns enfants de la patrie!
Jag skulle vilja kunna tala om hur det gick
till på stora operan då Marie Sass inlade mar-
seljäsen i tredje akten af Den Stumma —
men ty värr Var jag icke der. Men jag har
hört berättas : öm den: entusiasm: som rådde
der; huru hela församlingen på Emile de
Girardins ljudeliga uppmaning reste sig upp
vid de första tonerna af sången, och häru
damerna (icke les cocottes eller halfverlden
denna gång, utan den verkliga verlden, anförd
af prinsessån de Mouchy; född Anna Murat,
i spetsen) stämde in i refrängen, som uppre-
pades af hela salongen. — Detta och mycket
mera har jag hört berättas om nämnde repre-
sentation, men jag har icke sett det sjelf.
Jag vill derför hellre tala om ett par andra
representationer, som jag sjelf åskådat och
der marseljäsen, föredragen af artister, hvilka
hvar för sig äro en viss del af publikens
gunstlingar, utgjort aftonens pidce de resi-
stance.
Den första af dessa var Theresa, den verk-
liga Theresa. Hon tjunger nu för tiden icke
mera omatt ingenting är heligt för en sap-
pör och de andra visorna från sin gamla re-
pertoir i le genre grivois. Hennes ärelyst-
nad var satt blifva aktris och hon har blifvit
det på La Gaft6-teatern, som nu i nära ett
år hvareviga dag spelat Hvita katten. Hvita
katten är en fcerie- och dekorationspjes med
litet rim här och der, men utan en tillstym-
melse till reson. I denna pjes uppträder The-
resa, soma är en ibland de obehagligare före-
teelser jag någonsin sett. -Hon är väl nu
några. och trettio år gammal, kortväxt och
något fetlagd, med skarpa, bruna ögon, svart
hår och Svarta mustacher. Mustacher? Ja
riktiga mustacher, som skulle väcka afund
hos mer än en ung man af Våra bekanta.
Hola hennes utseende är som ön kärls, och