han flytande tyska och franska språken.
Man fann hos honom 15,000 frank. Han
dog under förfärliga plågor sistlidne natt.
En sjette officer, som deltog i vågspelet,
Zepplin eller Zeplin, lyckades undkomma
utan ringaste skada. Man förföljde honom
till gränsen. Han medförde till preussarne de
underrättelser, som de önskade. Dessa galen-
pannors mod har således icke varit alldeles
förgäfves. Då jag omnämner samma galen-
pannor, gör jag detta icke derför, att de
ridit 32 kilometer (närmare 3 mil) in uti
ett land, der man hvarje qvarts timme stö-
ter på två fältläger. Hela verlden rekogno-
scerar. Ingen natt går förbi utan att några
franska officerare, blott åtföljda af-en liten
skara, passera Saar och till och med Rhen,
för att se efter hvad som föregår hos fien-
den. Preussarne och deras bundsförvandter
göra äfven hvarje natt promenader öfver till
oss, och sednast i dag (den 26) på morgo-
nen hittade stationsbefälhafvaren vid Blies-
bräcken en tysk officers plånbok. Men hvad
som vittnar om en Alexander Dumas in-
spiration är ofvannämnda personers uppträ-
dande; de redo midt på ljusa dagen i uni-
form och endast eskorterade af ett dussin
ryttare. De anlända på söndagen till trak-
ten af Lauterbach, tillfångataga två doua-
nierer, afväpna en gensdarm, nedhugga en
lancier och qvarlemna honom som död på
platsen, ehuru han ännu var fullkomligt vid
lif, ty de hade icke en gång slipat sina
sablar. De anlända till stationen Hunsbach,
den sista före Weissenburg; hela byn är i
kyrkan; de afskära telegraftrådarne, förstöra
telegrafapparaten och begära derefter artigt
ett glas vatten af den qvinna, som fått sig
anförtrodt att bevaka slagbommen. Qvinnan
är nära att förlora sansningen af förskräc-
kelse; de lugna henne, vederqvicka sig,
vattna sina hästar och rida sin väg med
orden: SStor tack! Gud skall vedergälla er!4
En obeväpnad-bondhop ser dem, men är icke
rätt säker på, om uniformerna äro fiendtliga
eller ej, ty det är ju en sådan - mängd olika
uniformer. Man försäkrar att en af office-
rarne tappade sin revolver, att en mairs bi-
träde upptog den och sprang efter officeren
med den, i det han ropade: Ni har tappat
något! Säkert är, att denna invasion af 15
eller 18 man hade för afsigt att genom te-
egraftrådarnes afskärande isolera våra sär-
skilda afdelningar; en af officerarne hade
nemligen på förhand skrifvit ett telegram,
i hvilket han skref till de sina: XSänd en
sqvadron och ett batteri för att understödja
osg. Enligt hvad mairen i Niederbronn
berättar, hade de för afsigt att med värjan
i hand spränga fram genom denna orts huf-
vudgata. Det var pastorn i Niederbroun
och f. d. mairen derstädes, hvilka först
bragte franska trupperna notis om invasio-
nen. Ett detachement af 12:e jägare-rege-
mentet öfverraskade badensarne i Schleuer-
lenhof (mellan Niederbronn och Woerth).
Officerare och soldater frukosterade i ett
mejeri. De franska ryttarne storma huset;
de mottagas med revolverskott; mån slåss
man mot man såsom i fördna tider. En
sämmal fransk underofficer såras dödligt;
en ung löjtnant, de Chabot, träffas af två
revolverskott, men han dödar Winslow. Det
hela är blott en liten vapenbragd och skall
snart glömmas, då kanonerna ha sagt sitt
första ord. Men episoden saknar ieke be-
tydelse derför, att den bevisar att mån, de
långskjutande gevären till trots, ännu icke
har glömt att slåss man mot man.