Drag ur de franska härförarnes lif.
(Efter Dagens Nyheder.)
Den franska birens tlskling är marskalk
Mac-Mahon, om hvilken det berättas, att det
flyter kungligt blod i hans ådror, enär hans
förfäder skulle ha herrskat er den sma-
ragdgröna ön. Så mycket är säkert, att han
för två år sedan uppvaktades af en deputa-
tion fenier, som hade i uppdrag att tillbjuda
honom irländska kronan och uppmana honom
att ställa sig i spetsen för de upproriska, för
att med deras tillhjelp tillkäwmpa sig sina få-
ders land, men marskalken kunde, tyvärr, icke
antaga det smickrande tillbudet.
Mac-Mahon är en man med trygga, artiga
manr, och det är få som i lika hög grad
som han ega förmågan att göra sig omtyckta
af soldaterna, af fienden — ja, till och med
af folket i allmänhet, hvilket sednare, efter
hvad det påstås, skall för en krigare vara en
af de svåraste. uppgifter, Italienarne ihåg-
komma ännu hans intåg i Milano. Då mar-
skalken nalkades triumfbågen framför stads-
porten, kom en liten, tarfligt klädd flicka om
4 å 5 år mot honom och räckte honom er
bukett rosor. Marskalken höll in.sin häst,
böjde sig ned och tog den lilla flickan upp
till sig. — Jag vill stanna hos dig — sade
hon, då han ämnade släppa ned henne på
marken. — Nå, så stanna dål — svarade
Mac-Mahon, och under befolkningens jubel
red han genom stadens gator med den lilla
flickan, som, strålande af glädje, svängde bu-
ketten i vädret der hon satt framför mar-
skalken i sadeln. — Sådana infall äro för öf-
Mac-Mahons specialitet.
Då trupperna sålunda efter italienska kriget
defilerade genom gatorna i Paris, var han den
enda af marskalkerna som bar sin släpuni-
form, den uniform i hvilken han skurit sina
lagrar vid Magenta och Solferino. Uppträdde
han så i distraktion eller med beräkning?
Frågan är ej lätt att besvara, men så mycket
är säkert, att han bokstafligen blef öfver-
höljd af blommor.
Mac-Mahon utmörkte sig på Krim samtidigt
med general Bosquet, räddade sednare fran-
ska hären vid Magenta och har sist varit ge-
neralguvernör i Algier; men alla äro eniga
om att han är större som fältherre än som
administrator.
Marskalk Bazaine, hvilken också sannolikt
kommer att göra sitt namn mer kändt under
detta fälttåg än det hittills varit, är af medel-
höjd, blond, fet — hvilken marskalk har icke
godt hull? — och har ett lifligt, intelligent
ansigte. Han går vanligtvis civilt klädd och :
bär en liten mjuk, grå hatt, som är allt aunat
än elegant, men han gnuggar sina händer med
en så tillfredsställd uppsyn och det blixtrar i
hans ögonvrår på ett sätt, att det ingifver ett
obeskrifligt förtroende till det påståendet, att
han och segrens gudiona ingått ett oupplös-
ligt förbund med hvarandra. I nu pågående.
krig åtföljes han af två nevöer, hvilka äro
löjtnanter, och till stabschef har han öfverste
Roger, en utmärkt taktiker och dertill en be-
römd entomolog. Öfverste Roger har samlat
insekter i Algier, Mexiko och på Krim, ja,
under fälttåget i Syrien såg man honom en
dag marschera i spetsen för sitt kompani, hål-
lande i handen en pistol, på hvars kolf 8 å 9
store insekter, som han fångat under vigev,
voro fasstuckna med knappnålar!
De franska officerarne äro i allmänhet ifriga
Sgsamlare. Under fälttåget i Italien fanns
t. ex. bland suaverna en ung officer, som var
en passionerad -samlare af fjärilar. Denne
officer förde i det blodiga slaget vid Solferino
en tiraljörkedja och gick i spetsen för sitt
folk, då han plötsligt fick se en fjäril af säll-
synt slag flyga 18 3 20 steg framför kedjan.
Frestelsen var stor, han betänkte sig ett ögon-
blick, men kunde icke motstå lusten att göra
ett intressant fynd, utan ilade fram, nådde
fjäriln, tog kepin och kastade den med ett
glädjerop öfver sitt flyktiga byte, men stör-
tade i samma ögonblick, träffad i bjertat af
en dödande kula. Hans sista ord voro: Den
är min!
Medan vi tala om samlare, blir öfvergången
till att säga några ord om general Cousin
Montauban, grefve af Palikao, ganska naturlig.
Grefven, som enligt militära autoriteters me-
ning på ett beundransvärdt sätt manövrerat i
Kina, är en högrest, med ett martialiskt yttre
utrustad man, mera mager än de flesta af
hans kolleger. Han bär ett stort ski har
kloka, lifliga ögon, glest, gråsprängdt hår, och
är ett vackert exempel på en gammal soldat,
som bibehållit sig väl. Jin bättre typ på en
äkta fransk soldat har man svårt att tänka
sig, och ingen ung officer iär mera begifven
på, man kan väl säga, dumdristiga företag
denne 76-årige gubbe. Då han t. ex. eng
ka fälttåget igtvis bi
- P0