SAST ER VIUKgP TT ERE RUIRRAT ME 6 Från: Stockholm. Stämningen hos vissa individer i hufvudstaden är mycket krigisk och hos den stora massan sympatiserande med Frankrike. På dessa sympatier har man räknat som stöd för demonstrationer, hvilka skulle ha ledt till krig. Att Frankrike brutit freden och derigenom ådrager de europeiska folken både menniskooch penningeoffer, det tänka våra ifriga marleljässvärmare föga på. Det ärorika Frankrike och det usla Preussen, så är dagens rop. Forntiden, n. b. blott ett femtioeller sextiotal af år längre tillbaka än 1866, har visat och framtiden kommer nog att visa, att äran och uselheten äro något så när jemnt fördelade på begge sidor. Då stämningen, som sagdt, är så krigisk, torde det icke vara ur vägen att påpeka några af följderna, derest Sverige skulle mma med i leken. Har kriget en gång börjat, kan ingen veta när och huru det slutar, men hvad som är säkert är, att det kommer att kosta mycket penningar. Och då oaktadt den långvariga freden inga besparingar, åtminstone för det Tidamålet, äro gjorda, så blir det en gifven följd att skatterna måste betydligt ökas. Vidare kommer priset å alla konsumtionsartiklar att mycket stegras, men deremot alla realtillgångar och allt arbete, hvilket icke står i speciel beröring med kriget, att förminskas i värde, äfvensom statens såväl som den enskildes kredit kommer att lida betydlig inskränkning; i analogi hvarmed det är gifvet att först och frimst förtroendet till obligationer, privatbankernas sedlar, reverser och accepter, med ett ord, alla papper grundade på kredit och förtroende, måste förlora en anscnlig del af sitt värde. Ja, äfven riksbankens sedlar kunna icke bibehålla det värde i hvars mans hand, som de förut haft, ty krigskostnaderna kunna så medtaga tillgångarne, att bankens valuta och kredit måste öfvermåttan anlitas för statens behof. Sådant har händt förr, och endast lifsförnödenheter samt hårdt mynt kunna sägas representera ett fast värde. Det skulle icke förundra, om folket, derest man fortfar att bråka med krigiska demonstrationer, med lyftning af lilla kreditivet o.s.v. först begagnade sin rätt att, ialla privatbanker vexla sig till riksbankens sedlar och sedan för dessa i riksbanken tillvexlade sig silfver och guld. Men följderna häraf kan hvar och en lätt tänka sig, nemligen att, då icke alla gedlar kunna invexlas, dessa måste falla i värde. Äfven embetsmannen, som antagligen minst finge känning af landets olyckor, skulle finna sig oangenämt berörd deraf, om hans tioriksdalerssedel i hökarboden af hökaren värderadeg endast till 7 rdr o. s. V. I Ur ett yrivatbref af en svensk, da. Aachen den 28 juli. (Dagens Nyheter meddeladt.) — Ännu höres här intet af om kriget; man vet endast att några små träffningar, deri fransmän fått bita i gräset, egt rum. I denna fråga är Tyskland enigt. Också vet man icke någon lumpnare krigsorsak än den föregifna. Det ädla franska folket är dock fördt bakom ljuset af Napoleon, Ollivier komp., med hvilka herrar intet folk bör tänka på en allans, Från Paris. (Af en i Paris vistande affärsman.) Fastän telegrafen numera genom sina ögonblickliga meddelanden om faits accomplis gör betraktelser om händelserna, som framkallat dem, mindre välkomna för den dagliga pressen, så tro vi dock att svenska folket alltid med stort intresse mottager underrättelser från Paris, denna medelpunkt för verldshändelserna. Mer än någonsin bör detta vara fallet under närvarande tidpunkt, då så vigtiga händelser förestå. Så länge en tjenare är nöjd med sitt husbondefolk, stannar han i dess tjörist och gillar dess åtgöranden så inom som utom hus. Så länge folken äro nöjda med sina kungar och kejsare, så behålla de dem och finna sig vid deras åtgärder såväl inom landet som hvad de utländska angelägenheterna angår. Dessa satser tyckas tillhöra elementarskolan. De hafva i dessa tider funnit sin fulla tillämpning, först i franska folkets uppvaknando till medvetande om egna politiska och sociala rättigheter, och sedan i den franska nationens enhilliga upprop till protest mot högmod och egennytta. Sedan fera år har den fria pressen i Europa förebrått det mäktiga och rika Frankrike att dess folk fannit sig i förbållanden, såväl till sig sjelf som till andra folk, hvilka ieke motsvarat dess såväl andliga som materiela ställning i verlden. Likasom en individ af något värde icke i längden finner sig belåten med endast eget välbefinnande, utan gagn för sin nästa och för det allmänna, likaså kan en stor nation icke finna sig uti egen hög blomstring och dervid med likgiltighet åse huru andra folk af värde, men utan makt, nödgas finna sig i orättvisa förhållanden ). Detta är orsaken till den strid, som nu förestår mellan tvenne stora riken. Förevändningea har tagits af en, som ået kan tyckas, ringa anledning, men de verkliga skälen ligga i Europas fordringar på Frankrikes makt 22),