SAST ER VIUKgP TT ERE RUIRRAT ME 6
Från: Stockholm.
Stämningen hos vissa individer i hufvudsta-
den är mycket krigisk och hos den stora mas-
san sympatiserande med Frankrike. På dessa
sympatier har man räknat som stöd för de-
monstrationer, hvilka skulle ha ledt till krig.
Att Frankrike brutit freden och derigenom
ådrager de europeiska folken både mennisko-
och penningeoffer, det tänka våra ifriga mar-
leljässvärmare föga på. Det ärorika Frank-
rike och det usla Preussen, så är dagens rop.
Forntiden, n. b. blott ett femtio- eller sextio-
tal af år längre tillbaka än 1866, har visat och
framtiden kommer nog att visa, att äran och
uselheten äro något så när jemnt fördelade på
begge sidor. Då stämningen, som sagdt, är
så krigisk, torde det icke vara ur vägen att
påpeka några af följderna, derest Sverige skulle
mma med i leken.
Har kriget en gång börjat, kan ingen veta
när och huru det slutar, men hvad som är
säkert är, att det kommer att kosta mycket
penningar. Och då oaktadt den långvariga
freden inga besparingar, åtminstone för det
Tidamålet, äro gjorda, så blir det en gifven
följd att skatterna måste betydligt ökas. Vi-
dare kommer priset å alla konsumtionsartik-
lar att mycket stegras, men deremot alla real-
tillgångar och allt arbete, hvilket icke står
i speciel beröring med kriget, att förminskas
i värde, äfvensom statens såväl som den en-
skildes kredit kommer att lida betydlig in-
skränkning; i analogi hvarmed det är gifvet
att först och frimst förtroendet till obligatio-
ner, privatbankernas sedlar, reverser och ac-
cepter, med ett ord, alla papper grundade på
kredit och förtroende, måste förlora en an-
scnlig del af sitt värde. Ja, äfven riksban-
kens sedlar kunna icke bibehålla det värde i
hvars mans hand, som de förut haft, ty krigs-
kostnaderna kunna så medtaga tillgångarne,
att bankens valuta och kredit måste öfvermåt-
tan anlitas för statens behof. Sådant har händt
förr, och endast lifsförnödenheter samt hårdt
mynt kunna sägas representera ett fast värde.
Det skulle icke förundra, om folket, derest
man fortfar att bråka med krigiska demon-
strationer, med lyftning af lilla kreditivet o.s.v.
först begagnade sin rätt att, ialla privatbanker
vexla sig till riksbankens sedlar och sedan
för dessa i riksbanken tillvexlade sig silfver
och guld. Men följderna häraf kan hvar och
en lätt tänka sig, nemligen att, då icke alla
gedlar kunna invexlas, dessa måste falla i
värde. Äfven embetsmannen, som antagligen
minst finge känning af landets olyckor, skulle
finna sig oangenämt berörd deraf, om hans
tioriksdalerssedel i hökarboden af hökaren vär-
deradeg endast till 7 rdr o. s. V.
I
Ur ett yrivatbref af en svensk, da. Aachen
den 28 juli.
(Dagens Nyheter meddeladt.)
— Ännu höres här intet af om kriget;
man vet endast att några små träffningar, deri
fransmän fått bita i gräset, egt rum. I denna
fråga är Tyskland enigt. Också vet man icke
någon lumpnare krigsorsak än den föregifna.
Det ädla franska folket är dock fördt bakom
ljuset af Napoleon, Ollivier komp., med
hvilka herrar intet folk bör tänka på en al-
lans,
Från Paris.
(Af en i Paris vistande affärsman.)
Fastän telegrafen numera genom sina ögon-
blickliga meddelanden om faits accomplis
gör betraktelser om händelserna, som framkal-
lat dem, mindre välkomna för den dagliga
pressen, så tro vi dock att svenska folket all-
tid med stort intresse mottager underrättelser
från Paris, denna medelpunkt för verldshän-
delserna.
Mer än någonsin bör detta vara fallet un-
der närvarande tidpunkt, då så vigtiga hän-
delser förestå. Så länge en tjenare är nöjd
med sitt husbondefolk, stannar han i dess
tjörist och gillar dess åtgöranden så inom som
utom hus. Så länge folken äro nöjda med
sina kungar och kejsare, så behålla de dem
och finna sig vid deras åtgärder såväl inom lan-
det som hvad de utländska angelägenheterna
angår. Dessa satser tyckas tillhöra elementar-
skolan. De hafva i dessa tider funnit sin
fulla tillämpning, först i franska folkets upp-
vaknando till medvetande om egna politiska
och sociala rättigheter, och sedan i den fran-
ska nationens enhilliga upprop till protest
mot högmod och egennytta. Sedan fera år
har den fria pressen i Europa förebrått det
mäktiga och rika Frankrike att dess folk fan-
nit sig i förbållanden, såväl till sig sjelf som
till andra folk, hvilka ieke motsvarat dess
såväl andliga som materiela ställning i verl-
den. Likasom en individ af något värde icke
i längden finner sig belåten med endast eget
välbefinnande, utan gagn för sin nästa och för
det allmänna, likaså kan en stor nation icke
finna sig uti egen hög blomstring och dervid
med likgiltighet åse huru andra folk af värde,
men utan makt, nödgas finna sig i orättvisa
förhållanden ). Detta är orsaken till den strid,
som nu förestår mellan tvenne stora riken.
Förevändningea har tagits af en, som ået kan
tyckas, ringa anledning, men de verkliga skälen
ligga i Europas fordringar på Frankrikes
makt 22),