för oss må få namn af stark förkänning i stället för anfall. i Nya Dagligt Allehanda belyser i går afton på följande sätt Aftonbladets position: Tidningen tyckes forttarande vilja hafva sin ställning i rustningsfrågan så uttydd, som om den endast afsåge möjligheten af ett anfall i följd af Rysslands aktiva uppträdande i kriget. Det är kanske elakt, men vi kunna icke frigöra oss från en viss klentrogenhet i detta afseende. Vi tilläto oss i vår förra artikel en misstanke om att rustningen från vår värda kollega möjligen kunde vara förenad med en viss bitanke på förhoppningen att få se våra rustningar förr eller sednare komma Danmark till godo. Det torde icke heller förefalla vår -allmänhet så underligt, om man komme på dylika funderingar, äfven om-man söker så mycket som möjligt undvika att förutsätta andra skäl till en uttalad mening än dem som anföras. Vi veta visserligen, att vår kollega icke just varit särdeles konseqvent i sin politik i allmänhet på den sednarec tiden, eller, kanske, rättare att han icke lagt i dagen någon politik alls — må detta ursäktas oss; men vi kunna dock icke föreställa oss, att han kunnat så glömma bort sin älsklingstanke, den politiska skandinavismen, att han nu icke skulle vilja verka på något sätt för densamma. Hafva vi misstagit oss i detta afseende — och: det kan verkligen så tyckas, då man ser hans här: ofvan omtalade bestämda uppträdande mot all uppställning af observationskårer — så skulle det på det högsta tillfredsställa oss. Vore det fallet, så kunde vi ju varalugna för alla intriger till att indraga oss i ett krig för intressen, som visserligen ega våra stora sympatier, men hvilkas lösning är en stormaktsfråga; och då torde vi icke heller behöfva oroa oss för de allt mer och mer allmänt omtalade ryktena om vissa på högsta ort omhuldade planer att använda lilla kreditivet till uppställande af en observationskår i södra Sverige, planer, som, i förbigående sagdt, nu mera torde : kunna anses, om icke förfallna, så åtminstone ajournerade.. Men, — vi kunna icke undertrycka våra tvifvel. Vi befara, att allt detta tal om nödvändigheten att rusta är en manöver att hålla frågan om ett möjligt ingripande till Danmarks fördel uppe och under tiden vänja sinnena vid tanken på ett aktivt uppträdande. Dessa farhågor delas af många — och torde ej kunna bortjagas, så