ooo AKP
hvilken jag varit nog pod att bereda arbets-
förtjenst! Och då jag med stränghet förehöll
honom det högst oanständiga i hans beteende,
såsom pligten bjöd mig, jagade han mig på
dörren. Tänk er så förskräckligt! Jag blef
utkörd, jag!
Vid denna smärtsamma hågkomst gjorde hon
med armen en hotande åtbörd, hvarvid hon
kom åt en flaska, som kammarjungfrun höll
i handen; och dette så häftigt; att flaskan
slungades i väggen och -gick-sönder i tusen
bitar.
— Nöt! Slamsiga kräk! ropade markisinnan.
Herr Daburon, i början helt häpen; företog
sig nu att söka lugna fru dArlange: Men
hon lät honom knappt säga tre ord.
Lyckligtvis har jag er här, fortfor hon.
Jag räknar på att ni genast skall. sätta er i
rörelse och att, tack-vare ert anseende och
era vänners inflytande, denne usling till: må-
lare och denne svarte skurk till domare skola
bli kastade i någon djup fängelsehåla för att
lära sig hädanefter bemöta en dam af mitt
stånd med tillbörlig respekt.
Daburön tillät sig icke -ens att le åt detta
oresonliga yrkande. Han hade så många gån-
ger förut hört fru dArlange säga orimligheter,
att han nu var van -dervid; och dock hade
han aldrig gjort narr af henney ty.shon var
ju-OClaires; farmor Endast derför tyekte han
om kbenne och vördade henne. -
!osEmellsrtidfortför den gamla damensYrede