kyckling och fukta sina af mycket pratande
torra strupar med friskt vatten. Hon ha
städse varit och är ännu mycket bestämd
sina yttranden. Hvad hon en gång sagt, do
går hon på inga vilkor ifrån. Uppriktigt och
hänsynslöst uttalar hon sin mening, och on
hennes ord ljuda illa i något finkänsligt öra
bekymrar hon sig icke alls derom. Hvad hon
mest af allt föraktar är hyckleriet. Hon tro
på Gud, men hon tror också på herr do Vol-
taire, så att hennes religiösa andakt är af er
mycket problematisk beskaffenhet. Likväl
står hon i det bästa förhållande till sin sjula-
sörjare och ger order om att matlagningen
kall bedrifvas med mera omsorg än vanligt
de dagar, då hon behagar inbjuda henom till
sitt middagsbord. Hon betraktar honom så-
som en underordnad befrämjre äf honnes
eviga salighet, såsom en tjensteande, den der
skall öppna himmelens portar för henne.
Sådan hon är, skyr man henne som pesten.
Man fruktar hennes högt uttalade omdömen,
hennes förskräckliga indiskretion och denns
frispråkighet som hon affekterar, för utt kunna
säga folk midt i ansigtet alla de elakheter
som falla henne in.
Af hela sin ätt har hon ingen mera qvar i
lifvet än dottern till sin i unga år aflidne son.
Fordom har familjens förmögenhet varit
ganska betydlig, men i anseende till det yt-
terst eländiga sätt, hvarpå densamma under
hennes lifstid förvaltats, återstår numera