bannlyst från hufvudqvarteret. Förtransporten
af kejsarens bagage äro endast tvenne kanti-
ner afsedda. Kejsaren vill ej ens medtaga
ett tält. En general, som tyckte att detta
likväl var att gå nästan för långt, svarade han
leende: Hvartill tält? Vi gå till länder, der
vi sannolikt ständigt skola finna hus, och i
värsta fall hittar man alltid något skjul och
kan tå en kappa att breda öfver sig.
De olika illustrerade tidningar, som ut-
gifvas i Paris hafva meddelat teckningar ur
det offentliga lifvet der, af upptågen på
boulevarderna, af truppernas genommarsch,
af afskedsscener vid banstationen, afskeds-
frukosten för trupperna vid S:t Cloud, se-
natens audiens hos kejsaren o. 8 v. Att
skämttidningarne äro öfverfyllda af Wilhel-
mar, Bismarckar och preussiska krigare efter
endera af de två hufvudtyperna: en gammal
underofficer med mustacher å la konung Wil-
helm och en mycket röd näsa, eller en ung
löjtnant med otroligt kort rock och och otro-
ligt smala ben — det följer af sig sjelft.
Konsten arbetar emellertid icke ensamt på
detta sätt i pressens tjenst eller med under-
stöd af det skrifna ordet, den uppträder äf-
ven på egen hand, och bokhandlarnes fön-
ster framvisa vid sidan af de bekanta bil-
derna från kriget och kartorna öfver krigs-
. skådeplatsen en hel mängd humoristiska
genrestycken, som tilldraga sig de förbigå-
endes uppmärksamhet. Emellertid äro dessa
humoristiska konstalstert i allmänhet icke
särdeles roliga; parisarne glädja sig natur-
ligtvis alltid öfver att se sina goda vän-
ner preussarne illa åtgångne, men på få
undantag när är detta också allt man har
för besväret att armbåga sig genom träng-
seln. En rätt nöjsam serie af bilder före-
ställer de olika franska vapnen, represen-
terade af skönheter med svällande former i
de respektiva uniformerna, dansande en öf-
verdådig och krigisk cancan framför de stela,
preussarne, hvilka mottaga af de sköna en
fotspark än på näsan än — på något annat
ställe. Andra serier af teckningar föreställa
tölpiga preussiska soldater, som dresgseras af
smalbenta löjtnanter eller som hastigt lemna
alla militära öfnmingar åsido och anfalla en
omåttligt stor brödbulle, skära sig in i en
fläskskinka eller fördjupa sig i ett köks de-
taljer, der då pickelhufvan tjenstgör som
gryta och tändnålsgeväret som stekspett.
Ett mycket omtyckt motiv är, när franska
soldater framställas, spetsande hela leder af
preussare på sina bajonetter, alldeles som
man uppträder perlor på en tråd, för att
medföra dem hem som tennsoldater till lek-
saker åt barnen o. s. v. I motsats till den
preussiska eländigheten förherrligas natur-
ligtvis de franska soldaterna på alla sätt;
så låter man dem t. ex. tända sina pipor
vid fräsande granater eller visa andra utom-
ordentliga exempel på mod och kallblodighet.
x ,
x
Franske krigsministern har från emiren
Abd-el-Kader fått mottaga följande skrifvelse:
Lofvad vare Gud!
Till den tappre krigsministern och marskal-
ken af Frankrike.
Excellens, vi ha genom ryktets röst för-
nummit, att Frankrike ämnar låta krutet tala
till dess fiender preussarne (dem Gud för-
virre!) och att er mycket mäktige kejsare,
Napoleon III (som Gud gynne med gin god-
het!) beslutit låta det franska Afrikas söner
gå i spetsen för sina käcka soldater.
Den som stridt mot fransmännen vore den
sämste bland de troende, om han icke i detta
krig skulle ställa sig till sitt nya fosterlands
tjenst; hans fruktade sabel gör anspråk på
äran att föras främst i elden mot preussarne.
Emiren Abd-el-Kader ber er derför, excellens,
att nedlägga bans iädmjuka bön vid foten af
Napoleon HOlI:s ärorika tron. (Må Gud förläna
honom segern!)
Från Guds tjenare
Abd-el-Kader Ben Mahi-Eddim.
CJournal officiel beklagar, att flera fran-
ska tidningar, trots det af regeringen ut-
färdade förbudet, fortfara att meddela nyhe-
ter om militäroperationerna, till skada för
den nationela saken7, och den officiela tidnin-
gen hotar med att regeringen — som hade
haAanrnnatas At an arnall ill tidninmnmarnag me