ning blott konstaterade att Danmark för
ögonblicket ej deltager i det krig som föres
mellan Frankrike och Preussen, och detta
yttrande tror jag kommer det rätta mycket
nära. Vi äro icke i krig, men vi kunna
komma det hvilket ögonblick som helst.
Och detta ögonblick är kanhända ej långt
borta. Så mycket kan jag i alla händelser
säga, att Danmark gör sig redo till att möta
alla eventualiteter.
Under sådana förhållanden som de nuva-
rande bör man naturligtvis taga sig i akti
afseende på hvad man bringar till offentlig
kunskap. Men det är icke och kan icke
vara någon hemlighet att vi sammandraga
trupper vid våra gränser. En mängd kö-
penhamnare ha de tvenne sednaste aftnarne
på Toldboden tagit afsked af de bortfarande
soldaterna. Det är artilleriet som dessa
aftnar inskeppat sig och förts till Kolding ;
i dag afgå härifrån ingeniörtrupper; och
samtidigt har infanteriet från de särskilda
garnisonsorterna på Jutland marscherat sö-
derut mot gränsen. I landtförsvarsdeparte-
mentet arbetas natt och dag. En af mina
vänner, som är tjensteman i detta departe-
ment, måste i förrgår utöfver den vanliga
arbetstiden tjenstgöra från kl. 5 e. m. till
131 på natten och derefter inställa sig kl.
6 följande morgon för att arbeta på sitt
embetsrum till kl. 6 på aftonen. Jag vet
ur fullkomligt tillförlitlig källa att å ett af
våra boktryckerier i går trycktes 20,000
inqvarteringssedlar med dansk text på den
ena sidan och tysk på den andra. Således
tyckes man vänta att danska trupper skola
blifva inqvarterade itrakter (af Schlesvig?),
der en del af befolkningen talar danska
och en annan tyska. Detta är allt hvad
jag för ögonblicket kan och bör säga.
Sinnesstämningen hos folket är fortfa-
rande mycket lifvad, och jag tviflar ej på
att alla skola befinnas villiga att under-
kasta sig de bördor som åtfölja ett krig,
derest vi skulle blifva invecklade i ett så-
dant. Men för öfrigt har man i dessa da-
gar rikt tillfälle att se huru lojalt det dan-
ska folket i botten är. Man litar blindt på
regeringen. Ehuru man i hög grad längtar
efter att komma utur den spännande oviss-
het, hvari man för ögonblicket befinner sig,
öfverlemnar man dock lugnt afgörandet i
de styrandes händer, förvissad om att de
skola veta att välja det rätta. Det finns
också ingen anledning att betvifla, det re-
gering och folk denna gång hysa samma
känslor.
Ännu har den varma sympati som alla
känna för Frankrike icke gifvit sig luft på
något mera märkligt sätt. Men franska
flottan är ju nu under uppsegling. Om några
få timmar kanske ligger väl åtminstone nå-
gon liten del deraf här på redden. Har
den trupper ombord, skall jublet otvifvel-
aktigt blifva stort, och till och med om in-
gen entusiasm finnes förut, skola de raska
franska sjömännen, när de visa sig på våra
gator, säkerligen elektrisera köpenhamnarne
tillräckligt mycket för att den länge gömda
hågen att visa sitt intresse för fransmännen
skall träda fram på ett ganska storartadt
sätt.
Ungdomen hos oss väntar med längtan
den dag, då de må kunna i bredd med den
franske brodren! — som det nu hette i
sången i stället för den danske brodren —
föra Dannebrogen och Tricoloren framåt till
seger. Sextiefem studenter, utom en mängd
andra, ha ställt sig till krigsministerns di-
sposition, och många flera skola strömma
till, om det blir krig.
Här gå rykten om en ministårförändring.
Hall skall öfvertaga utrikesdepartementet
och general Raaslöff landtförsvarsdepartemen-
tet, heter det. Jag antager att dessa om-
byten komma att ske, om icke genast, så
när händelserna ha skridit något längre
framåt. —09—