IV konstaplar. Hon hyste också stor respekt för vissa hemlighetsfulla och grymma personer som uppehålla sig i närheten af Palais de Justice och finna ett nöje uti att göra lättsinniga flickor förtret. Som hennes utseende icke gaf föthoppning om att hon skulle göra någon lycka i verlden genom sin skönhet, ämnade man ställa henne i en butik, då en gammal och respektabel herre, som fordom känt hennes mamma, erbjöd henne sitt beskydd. Denne till åren komne man, klok och förutseende såsom alla gubbar, var en kännare och visste att för att få skörda måste man ovilkorligen så. Han ville till en början påstryka sin skyddling den vanliga qvinno-edukationens tunna fernissa. Han skaffade henne lärare, hvaribland en musikdirektör och en dansmästare, och inom kortare tid än tre år hade dessa herrar lärt henne skrifva och klinka på piano samt bibragt henne elementerna till den konst som förvridit hufvudet på mer än en ambassadör, nemligen dansen. Hvad han icke skaffade henne, det var en älskare. En sådan valde hon sig sjelf, en artist som icke lärde henne något nytt men som enleverade henne från gubben och erbjöd henne hälften af hvad han egde d. v. s. ingenting. Efter förloppet af tre månader hade hon redan fått nog af den glädje som denna förbindelse kunde bereda henne, och lemnade det anAR