att fortsätta det afbrutna samtalet. Men härmed kunde fader Tabaret ingalunda låta sig nöja. — Ju mera jag tänker på er berättelse, mia käre Nol, sade han, desto underligare synes den mig. Jag vet verkligen icke hvilket beslut jag skulle fatta, om jag vore i ert ställe. — Ja, min vän, genmälde advokaten sorgset, saken är så invecklad, att äfven personer med större erfarenhet, än den ni eger, torde nödgas afstå från att utreda densamma. Den gamle polismannen hade svårt för att bibehålla sin allvarsamma min. — Jag erkänner detta ödmjukt, sade han och såg mycket enfaldig ut. Men ni, hvad har ni gjort? Förmodligen begärde pi först en förklaring af fru Gerdy? Notl spratt till; men gubben Tabaret märkte det icke, sysselsatt som han var med det ämne hyvarpå han ville leda samtalet. — Ja, jag började dermed, svarade den unge mannen. — Och hvad sade hon? — Hvad kunde väl hon säga? Hon var ju på förhand öfverbevisad om sin brottslighet. — Huru, hon försökte icke ens att urskulda sig? — Jo, visst; hon försökte det omöjliga. Hon ville förklara huru brefvens innehåll rätteligen skulle tolkas . -. . Åh, inte minns jag hvad hon sade. Osanningar, galenskaper! Advokaten hade slutat hopsamla brefyen,