att fortsätta det afbrutna samtalet. Men
härmed kunde fader Tabaret ingalunda låta
sig nöja.
— Ju mera jag tänker på er berättelse, mia
käre Nol, sade han, desto underligare synes
den mig. Jag vet verkligen icke hvilket be-
slut jag skulle fatta, om jag vore i ert ställe.
— Ja, min vän, genmälde advokaten sorg-
set, saken är så invecklad, att äfven personer
med större erfarenhet, än den ni eger, torde
nödgas afstå från att utreda densamma.
Den gamle polismannen hade svårt för att
bibehålla sin allvarsamma min.
— Jag erkänner detta ödmjukt, sade han
och såg mycket enfaldig ut. Men ni, hvad
har ni gjort? Förmodligen begärde pi först en
förklaring af fru Gerdy?
Notl spratt till; men gubben Tabaret märkte
det icke, sysselsatt som han var med det
ämne hyvarpå han ville leda samtalet.
— Ja, jag började dermed, svarade den
unge mannen.
— Och hvad sade hon?
— Hvad kunde väl hon säga? Hon var ju
på förhand öfverbevisad om sin brottslighet.
— Huru, hon försökte icke ens att ur-
skulda sig?
— Jo, visst; hon försökte det omöjliga. Hon
ville förklara huru brefvens innehåll rätteligen
skulle tolkas . -. . Åh, inte minns jag hvad
hon sade. Osanningar, galenskaper!
Advokaten hade slutat hopsamla brefyen,