oo CM er mor . . . förlåt mig . . . Huru upptog fru Gerdy detta förslag. — Hon tyckes ha motsatt sig detsamma i början; ty se här ett bref på tjugu sidor, hvari grefven uppbjuder hela sin förmåga för att öfvertala henne. 0O, denna qvinna! — Ser ni, min gosse, sade fader Tabaret; vi skola försöka vara så rättvisa som Töjligt. Ni synes vara mest förtörnad på fru Gerdy; men dertill har ni ej skäl. Tvärtom förtjenar grefven i vida högre grad er vrede. — Ja, inföll Noöl med en viss häftighet; ja, grefven är brottslig, mycket brottslig. Han var upphofvet till denna nedriga tillställning, och likväl hatar jag honom icke. Han begick ett brott, men han har också en ursäkt, passionen. För öfrigt har ej min far, liksom denna usla qvinna, bedragit mig i hvar minut under trettio års tid. Han har vidare blifvit så grymt straffad, att jag i denna stund icke kan annat än förlåta och beklaga honom. — Huru! har han blifvit straffad? — Ja, på ett förfärligt sätt, såsom ni sjelf sedan skall erfara. Men låt mig nu fortsätta. I slutet af maj månad eller någon af de första dagarne i juni måste grefven ha återkommit till Paris; ty korrespondensen upphör vid denna tid. Han återsåg fru Gerdy, och de sista anordningarne för intrigens utförande vidtogos. Se här en biljett, som skingrar all ovisshet i detta afseende. Grefven tjenstgjorde i Tuilerierna den dagen han afsände