oo CM
er mor . . . förlåt mig . . . Huru upptog fru
Gerdy detta förslag.
— Hon tyckes ha motsatt sig detsamma i
början; ty se här ett bref på tjugu sidor,
hvari grefven uppbjuder hela sin förmåga för
att öfvertala henne. 0O, denna qvinna!
— Ser ni, min gosse, sade fader Tabaret;
vi skola försöka vara så rättvisa som Töj-
ligt. Ni synes vara mest förtörnad på fru
Gerdy; men dertill har ni ej skäl. Tvärtom
förtjenar grefven i vida högre grad er vrede.
— Ja, inföll Noöl med en viss häftighet;
ja, grefven är brottslig, mycket brottslig. Han
var upphofvet till denna nedriga tillställning,
och likväl hatar jag honom icke. Han be-
gick ett brott, men han har också en ursäkt,
passionen. För öfrigt har ej min far, liksom
denna usla qvinna, bedragit mig i hvar minut
under trettio års tid. Han har vidare blifvit
så grymt straffad, att jag i denna stund icke
kan annat än förlåta och beklaga honom.
— Huru! har han blifvit straffad?
— Ja, på ett förfärligt sätt, såsom ni sjelf
sedan skall erfara. Men låt mig nu fortsätta.
I slutet af maj månad eller någon af de för-
sta dagarne i juni måste grefven ha åter-
kommit till Paris; ty korrespondensen upphör
vid denna tid. Han återsåg fru Gerdy, och
de sista anordningarne för intrigens utförande
vidtogos. Se här en biljett, som skingrar all
ovisshet i detta afseende. Grefven tjenst-
gjorde i Tuilerierna den dagen han afsände