ärfva skönhet, snille och behag, af sin far
stolthet, mannakraft och denna högsinhet, som
åtföljer det ädla blodet. Hvad skall det bli
af den andre? Jag darrar vid tanken derpå.
Hatet kan icke alstra annat än vidunder. Gud
sparar styrkan och skönheten åt de barn, som
äro frukter af kärlekens hänförelse.
— Vidundret, det är jag, utbrast advoka-
ten i en ursinnig son; medan den andre . ..
Men lemnom allt detta. Det är blott inled-
ningen till det ohyggliga ni sedam skall er-
fara. Jag har hittills endast velat visa er
till hvilken grad min fars omdöme blifvit för-
vrängdt af passionen. Vi komma nu till
sjelfva saken.
Fader Tabaret förvånade sig öfver styrkan
hos denna glödande kärlek, i hvars aska Noöl
nu rörde. Han erinrade sig sin egen ung-
dem; och han insåg huru oemotståndlig en
passion af denna art är för menniskan. Han
darrade vid tanken på dess resultater.
— 8e här, återtog Noöl, i det han visade
ett papper; detta är ej något ändlöst bref,
såsom de föregående, af hvilka jag endast
kunnat meddela er korta utdrag, utan en helt
liten. biljett. Den är skrifven i början af maj
och bär Venedigs poststämpel. Oaktadt sin
korthet innehåller den mycket:
SKära Val6rie.
Låt mig veta, jag ber dig derom, den kanno-
lika tiden för din förlossning, såvidt du sjelf
kan beräkna densamma. Jag afvaktar ditt