— DD —Q
att han ofta vakade hela nätter. Ibland om
vintertiden släcktes hans lampa icke förrän i
dagningen.
Mor och son lefde helt och hållet för hvar-
andra. Alla de som kände dem, funno ett
nöje uti att säga dem detta.
Man satte allmänt högt värde på Noäl för
de omsorger, han egnade sin mor, för hans
stora sonliga hängifvenhet och för den sjelf-
uppoffring, man antog att han ålade sig ge-
nom att vid sin ålder lefva som en gubbe.
Husets invånare brukade jemföra denne så
allvarlige unge mans lefnadssätt med fader
Tabarets, en jemförelse som naturligtvis i hög
grad utföll till den sistnämndes nackdel.
Hvad fru Gerdy angår, hade hon icke öga
eller sinne för något annat här i verlden än
sin son. Kärleken till honom hade småningom
bemäktigat sig hela hennes väsende. Hos
Noäl trodde hon sig finna alla fullkomligheter,
all möjlig fysisk och moralisk skönhet. Han
syntes henne stå högst bland skapade varelser.
Talade han, så teg hon och lyssnade. Ett
ord af honom var för henne en befallning.
Hans råd lydde hon såsom försynens bud.
Att se om sin son, att studera hans tycken,
att ana hans önskningar, att omgifva honom
med en mild atmosfer af ömhet — detta an-
våg hon för sin lefnads uppgift. Hon var
or.
4å— Tar fru Gerdy emot? frågade fader Ta-
Waret den som öppnade dörren för honom,
La