— DD —Q att han ofta vakade hela nätter. Ibland om vintertiden släcktes hans lampa icke förrän i dagningen. Mor och son lefde helt och hållet för hvarandra. Alla de som kände dem, funno ett nöje uti att säga dem detta. Man satte allmänt högt värde på Noäl för de omsorger, han egnade sin mor, för hans stora sonliga hängifvenhet och för den sjelfuppoffring, man antog att han ålade sig genom att vid sin ålder lefva som en gubbe. Husets invånare brukade jemföra denne så allvarlige unge mans lefnadssätt med fader Tabarets, en jemförelse som naturligtvis i hög grad utföll till den sistnämndes nackdel. Hvad fru Gerdy angår, hade hon icke öga eller sinne för något annat här i verlden än sin son. Kärleken till honom hade småningom bemäktigat sig hela hennes väsende. Hos Noäl trodde hon sig finna alla fullkomligheter, all möjlig fysisk och moralisk skönhet. Han syntes henne stå högst bland skapade varelser. Talade han, så teg hon och lyssnade. Ett ord af honom var för henne en befallning. Hans råd lydde hon såsom försynens bud. Att se om sin son, att studera hans tycken, att ana hans önskningar, att omgifva honom med en mild atmosfer af ömhet — detta anvåg hon för sin lefnads uppgift. Hon var or. 4å— Tar fru Gerdy emot? frågade fader TaWaret den som öppnade dörren för honom, La