Krigsförklaring är ännu icke utfärdad. I ett telegram från Paris har man förl. fredag omtalat att franska regeringen tillkännagifvit för landets representation att den förklarat Preussen krig. Vi fästa uppmärksamheten på att ingen makt någonsin stannat vid, att för sin egen representation tillkännagifva att den ämnar föra krig, utan att det är brukligt och nära nog nödvändigt, utom att hedern fordrar sådant, att jemväl underrätta fienden att man ämnar bekriga honom. Och detta har, som vi tro, ännu icke skett från fransk sida; Posttidningen berättar att svenska utrikesdepartementet icke till i söndags eftermiddag kl. 4 hade, fått del af någon krigsförklaring; vi kunna tillägga att här ackrediterade främmande ministrar ännu i går middag ej heller erhållit något sådant meddelande. Ett till oss anländt privat telegram af förliden söndag berättar att kejsaren med den kejserlige prinsen skulle resa till armån; det uppgifves icke när. Som operationsarmån är färdig och på marsch med pariserarmån under Canrobert i spetsen, torde kejsaren mycket snart, kanske redan i dag begifva sig till armån, och det blir förmodligen då han lemnar Paris som han till franska folket utfärdar det öfliga krigsmanifestet, hvilket samtidigt plägar meddelas främmande makter. Vi erinra om företeelserna under 1866 års krig. Den 17 Juni utfärdade kejsar Frans Josef sitt krigsmanifest. Den 18 Juni marscherade österrikiska trupper in öfver preussiska gränsen. Den 20 Juni utgaf konung Victor Emanuel sitt manifest till italienska folket. Den 23 ryckte hans trupper in på Venetiens område. Den 18 Juni förklarade konungen af Preussen på samma sätt Österrike krig; först den 24 hann preussiska armån, efter marsch genom Sachsen, att bryta in i Böhmen. Den officiella krigsförklaringen plägar, som man ser, vara liksom förladdningen till den första kulan. Redan i dag eller i morgon kan den komma att afskjutas. Tyskland är alldeles enigt i motstånd. Sachsen och mellanstaterna Hessen, Baden, Wärtemberg och Bäjern hafva genom fördrag af 1866 stillt sina stridskrafter till Preussens förfogande, och deras regeringar ha ej förrådt den ringaste tvekan att nu uppfylla de åtagna förpligtelserna. Tyskland känner sig tydligen som en man. Belgiens belägenhet vållar stort hinder för de militära operationerna, i det att landet skjuter in. mellan Preussen och Frankrike. Det är förklaradt för neutralt och dess neutralitet ställd under stormakternas garanti. Ingendera af de krigförande makterna får föra sina trupper genom. Belgien, än mindre Frankrike, såsom det möjligen hade håg till, bemäktiga sig riket. Men hvilken skulle beskydda Belgiens neutralitet, då de båda närmast belägna garantistaterna vore i strid med hvarandra? England har åtagit sig detta värf. Det har tillkännagifvit att det ämnar försvara Belgien, om sådant behöfves. Frankrike har beredt sig utväg att draga sina trupper tillbaka från Italien.