rTumpling at transmannen.
De franska och preussiska högre
befälhafvarne.
Vi ha trott det intressera våra läsare att
lära känna något om de personer, hvilka i
det nu utbrutna kriget komma att spela le-
dande roller, och meddela derför korta bio-
grafiska notiser om dem.
De franska.
Marskalk Mac Mahon, som antages komma
att bli franska armåns generalissimus, är
sextiotvå år gammal. Hans långa, af åt-
skilliga storartade bedrifter utmärkta mili-
tära bana daterar sig från slutet af 1820-
talet. Han deltog i expeditionen mot Al-
gier, var med vid belägringen af Antwer-
pen, blef kapten i december 1833 och åter-
vände till Afrika, der han vann rykte ge-
nom flera lygande bragder. I synnerhet ut-
märkte han sig vid belägringen af Konstan-
tine år 1837, Han upphöjdes 1845 till
öfverste, blef brigadgeneral 1848 och divi-
sionsgeneral 1852.
Han kallades till Paris i april 1855, ut-
nämndes i augusti till befälhafvare öfver
en infanteridivision bland de under marskalk
Bosquets öfverbefäl stående trupper samt
kom så till Krim. Här fick han den 8
september vid Sebastopol det farliga upp-
draget att intaga Malakoff-tornet, som var
nyckeln till denna fästning. Han lyckades
utföra detta svåra värf, oaktadt ryssarne
stredo. med förtviflans mod. Storkors af
hederslegionen och senatorsvärdighet voro
belöningarne för denna stora tjenst.
År 1857 kommenderade Mac Mahon en in-
fanteridivision under kabyliska expeditio-
nen samt blef kort derefter kallad till hög-
ste chef för den franska armån och flottan
i Algerien. Vid italienska krigets utbrott
1859 fick han befälet öfver andra alp-
armåkåren och bidrog i väsentlig mån till
segern vid Magenta den 4 juni. Det var
med anledning häraf han på sjelfva slag-
fältet utnämndes till marskalk af Frank-
rike och hugnades med titeln hertig af
Magenta,
Vid nuvarande preussiske konungens krö-
ning år 1861 tillstädesvar Mac Mahon i
egenskap af Frankrikes representant, och
han lärer vid detta tillfälle ha utvecklat
en ovanlig ståt. Återkommen till Frank-
rike, utsågs han till befälhafvare öfver tredje
armåkåren, från hvilken befattning mar-
skalk Canrobert då afgick. År 1864 blef
hån generalguvernör öfver Algerien. Hans
verksamhet såsom sådan torde vara temli-
gen väl känd och behöfver således ej om-
ordas bland dessa korta biografiska notiser.
Hvad beträffar krigsministern Leboeuf, er-
inra vi atv han, som gjort sig känd såsom
en skicklig militär och under italienska fält-
tåget förde högsta kommandot öfver artille-
riet, i augusti 1869 kallades till marskalk
Niels efterträdare såsom krigsminister, Jemte
sina embetsbröder, ingaf äfven han i slutet
af december månad sin afskedsansökan, men
vid bildandet af Ollivierska kabinettet åter-
fick han sin portfölj den 3 januari detta år,
och han har gedan dess behållit densamma.
Han blef för icke längesedan utnämnd till
marskalk af Frankrike och är född år 1809.
Bazaine, som skulle anföra en stor fransk
armå6kår, förvärfvade ryktbarhet redan un-
der Krimkriget; men det är egentligen. ge-
nom mexikanska expeditionen hans namn
blifvit kändt öfver hela verlden. Han var
älltsedan juli månad 1863 högste ledaren
af denna för Frankrike hvarken lyckliga
eller hedrande expedition. Han vann vis-
serligen åtskrilliga framgångar och. blef till
belöning för sitt nit år 1864 upphöjd till
marskalk af Frankrike; men omständigheter,
mäktigare än hans fältherre-talanger, nöd-
gade honom, som bekant, till sist:att för-
klara mexikanska kejsardömet omöjligt och