-— 00 serligen omfattade offret hans händer, men som han hade på sig sina grå handskar . . -. — Nu drar han till i växten igen, så att det förslår! utropade Gåevrol. — Har ni gifvit närmare akt på enkan Lerouges naglar, herr polischef? Nej, det har ni inte. Nåväl, var så god och betrakta dem; ni skall då finna att jag icke bedrager mig. Han måste ha haft grå handskar . . . Men nu kommer man fill frågan: Hvad ville mördaren? Var det offrets penningar som lekte Honom i hågen? Nej, nej, hundra gånger nej! Hvad han sökte, hvad han fikade efter, hvad han ansåg sig nödvändigt böra komma i besittning af, det var vissa papper som han visste att offret hade i sin ego. För att finna upp och ned på allt, genomletade skåpen, vecklade ut alla linnepersedlar :och duktyger, bröt upp byrålådorna, emedan han icke hade nyckeln till dem, och tömde halmmadrassen. Ändtligen fann han hvad han sökte. Och vet ni hvad hw gjorde af papperen? Han brände upp dem, icke i stora eldstaden, utan i kaminen i yttre rummet. Hars mäl var härmed vunnet. Had skulle han sedun göra? Han tlydde, dervid försigtigtvis medtagunde it dyrbart hin såg för att missledu polisen. Han ville inbilla rättvisans tjenare att en vänlig kimpel tjuf mördat enkan. Sedan han samlat op de pengar och värdesaker, han i en hast Kunde träffa på, tog han sörveten som var