Han hade väl hunnit sextio års ålder, men
tycktes bära åren med heder. Liten, mager
och något krokryggig, stödde han sig på en
tjock käpp med knapp af elfenben.
Hans runda ansigte hade detta uttryck af
ständig förvåning, blandad med oro, tack vare
hvilket tvenne aktörer i den komiska gen-
ren vid Palais-Royal-teatern gjort sin lycka.
Omsorgsfullt var hån rakad; hans haka var
mycket liten, hans läppar tjocka och hans
näsa uppstående, så att den starkt påminde
om en klädhängare. De små, gråaktiga och
blodsprängda ögonen voro alldeles uttryckslösa,
men utmärkte sig på samma gång genom en
ovanlig rörlighet. : Hans panna skuggades af
ett glest, stripigt hår, som illa dolde de långa,
vidt gapande och lågt sittande öronen.
Han var ganska propert klädd, hans skjort-
veck, snart sagdt, bländade genom sin hvit-
het, och han bar silkesvantar samt damaskor.
En lång kedja af massivt guld, men allt an-
nat än smakfull, var lindad tre hvarf om hans
hals samt fördjupade sig sedan i hans väst-
ficka.
Fader Tabaret, kallad Tirauclair, gjorde re-
dan i dörren en bugning af det djupaste sla-
get, så att hans gamla kropp beskref en half-
cirkel. Det var i den ödmjukaste ton han
frågade:
— Herr ransakningsdomaren har täckts
skicka efter mig?
— Ja, svarade herr Daburon.
MODERSKÄRLEK. 5