värma har Neue Wiener Tageblatt lagt
honom detta på hjertat, i det att den
meddelat ett öppet bref till arfprinsen
Leopold Stephan Karl Anton Gustav Eduard
Thassilo af Hohenzollern-Sigmaringen, öf-
verste å la suite vid kungl. preussiska för-
sta gardesregementet till fots, godsegare,
riddare och kommendör af åtskilliga ordnar
m. m. i Diässeldorf4. Deri heter det bland
annat:
Om åter vidsträckta områden blifva förvand-
lade till begrafningsplatser, leende ängar till
ödemarker, blomstrande städer till ruiver
kan ni då fördraga den tanken att allt detta
sker för er skull? Kan ni fördraga den tan-
ken att så många olyckor måste hopa sig öf-
ver menniskorna och så mycket elände drabba
stora länder, för att ni en gång skall finna
grafvens ro i HEscurial och icke bland edra
fäders grifter på det stolta Hohenzollern i
Schwaben? Måste icke hvarje bit spanskt
bröd, ni skall bryta, erinra er om att deras
kroppar som för er skull blifvit dödade,
hvarie droppe spanskt vin, som ni skall dricka,
fästa er tanke på allt det blod som för er
skull utgjutits? Behagar er den tanken att
tusende måste bli tiggare, för att ni en gåvg
må kunna lägga Havanas skatter till dem ni
redanv eger? Ryser ni icke, när ni tänker
derpå att hundra tusen faderlösa barn måste
gripa till tiggarstafven, förattniskall kunna pråla
med spira och krona? OÖ, stanna i Tyskland,
prins! Öfvergif icke den gröna Rhenflodens
strand. O, stanna i Tyskland, prins; träd
icke öfver denna tröskel, besudlad med blod;
gå icke till spånjorerna!.. Tillvinka er icke
bleka skuggor en varning?
Slutligen lägges prinsen på hjertat att han
såsom Hohenzollrare skulle bryta mot fa-
milje-traditionen, ifall han mottoge en krona
ur revolutionens händer. Revolutionen skulle
dessutom snart åter beröfva honom denna
krona.