af paraplyets doppsko utan äfven af den runda
skålla af bleck, som fasthåller tyget. Är det
cigarrn ni undrar öfver? Be här trabuco-
cigarren, en stump, som — var så god och
se sjelf — icke varit fuktad af saliv. Så-
lunda vet man att den rökande begagnat mun-
stycke.
Lecoq dolde illa sin entusiastiska beundran ;
sakta slog han sina händer mot hvarandra.
Kommissarien syntes högst förvånad och do-
maren såg förtjust ut. Deremot förlängdes
Gåvrols ansigte allt mer och mer. Hvad ser-
geanten angår, stod han som förstenad,
— Nu, återtog Tabaret, torde herrarne
noga höra på hvad jag säger. Hur han
förklarade sin ankomst vid denna tid på
på dygnet, vet jag inte. Säkert är att han
sagt åt enkan Lerouge att han icke ätit mid-
dag. Hon har blifvit glad häröfver och ge-
nast skyndat att tillaga en måltid. I denna
måltid ämnade hon icke sjelf deltaga. I skå-
pet har jag funnit lemningarne efter hennes
egen middag; hon har ätit fisk; vid obduktio-
nen skall det nog visa sig. För öfrigt äro,
som ni se, blott ett glas och en knif på bo:-
det. Men hvem är denne unge man? Utan
allt tvifvel ansåg enkan honom stå högt öfver
henne. I väggskåpet ligger en duk, ännu
rätt snygg. Den har hon begagnat för sin
egen del; men lade hon fram den åt honom?
Nej. Hon har tagit en alldeles ren duk, hvil-
ken på köpet var den vackraste hon hade.