lande svar från Preussen. Respass hade han fått. Konungen af Preussen hade konfererat med sin finansminister (om medel till kriget?) och med sin inrikesminister (om jernbantransporterna?). Chefen för preussiska generalstaben, baron Moltke, var anländ till Berlin. Det var han som uppgjorde planen för fälttåget mot Österrike 1866, och, enligt hvad länge varit omtaladt, skall han ha en plan färdig för det väntade fälttåget mot Frankrike. Italiens blifvande ställning i striden har synts oviss. Men Frankrike bar ett medel att draga det öfver på sin sida. Det behöfver troligen blott återkalla sin besättning ur Rom och sålunda lemna den eviga staden åt dess öde för att Italien gerna skall bistå i striden mot Preussen och — eventuelt — Spanien. Ingen tidpunkt har varit gynnsammare än denna för ett sådant steg; kanske har den ock varit afvaktad. Det allmänna kyrkomötet har nemligen just nu med ofantlig majoritet fastställt den dogmen att påfven är ofelbar, i trots af franska regeringens och franska presterskapets motstånd. Napoleon kan vara viss om att hafva åtminstone en stor del af franska presterskapet på sin sida, i fall han öfverger påfven åt dess egna krafter, hvilka junu äro Cofelbaratt. Här nedan följa nu underrättelser ur de nyaste tidningarne om ett och annat. De franska ministrarnes uttalanden. En i Paris lefvande tysk, som under många års lopp visat sig erhålla förtroliga meddelanden från regeringen, skrifver den 9 dennes om den nuvarande ministerens yttranden: Vi ha, säga kabinettets. medlemmar, af Preussen tålt allt hvad vi möjligen kunnat, Vi ha låtit slaget vid Sadowa och dess följder öfvergå oss utan att förändra en min. Vi ha utan att förhetsa oss låtit Preussens offoch defensivallians med de tyska sydstaterna gå i -verkställighet och Pragfreden derigenom undermineras, vi ha till och med ej gjort uraktlåtandet att utföra 5:te artikeln i denna fred till något föremål för besvär från vår:sida: Stillatigande läto vi Preussen och Nordtyska förbundet utveckla sig, huru stor fara än vår egen maktställning derigenom löpte. Ej ens försöket: att medelst S:t Gotthardsbanan ber röfva oss den italienska alliansen har förmått bringa oss i harnesk. Men äfven vårt tålamod har en gräns. Vi voro benägna att anse Preussen för uppriktigt fredsälskande. Då uppdyker plötsligt en preussisk prins kandidatur i Spanien, och detta måste sätta kronan på de förödmjukelser man trott att vi skulle alltjemnt underkasta oss. En preussare på Spaniens tron, det rågar måttet och kommer det att rinna öfver. Den officiela tidningens hotelser. Le Moniteur Universel: för den 10: juli framlägger öppet Frankrikes anledningar till krig och vilkoren för en blifvande fred. Den säger: Den situation, som uppstått genom prinsens af Hohenzollern antagande af Prims förslag, är alldeles tydlig. De deri iotresserade parterna äro Preussen, Spanien och Frankrike, och det är alldeles omöjligt att finna någon tvetydighet i deras ömsesidiga ställning. 9Sedan Preussen under fyra års tid missbrukat vårt och hela Europas tålamod, har det nu öfverskridit alla gränsor, Marskalk Prim har spunnit. en verklig intrig, som skall medföra de allvarsammaste följder för Frankrike. Hvad o8s. beträffar, så hafva. vi drifvit vår välvilj 3 BETR REAR NR KK FRE SEO