vägen, och vidare en gammal, svartmuskig,
klädd i blus och som hade ett föga behagligt
yttre. Man gissade att båda voro hennes
älskare.
Under förhörets fortgång upptecknade polis-
kommissarien ofvanstående, och han Rade just
satt punkt, då ransakningsdomaren anlände.
Denne hade med sig chefen för säkerhets-
polisen och en af hans agenter.
Herr Daburon, hvilken till sina vänners
stora öfverraskning sedan tagit afsked för att
slå sig i ro och idka landtbruk just då hans
lycka kunde anses gjord, var en trettioåtta
års man, som hade en vacker figur och ett
mildt men något sorgset ansigtsuttryck samt
ingaf förtroende vJoaktadt sin köld. Denna
sorgsenhet hade han qvar efter en sjukdom,
som några år förut hotat att beröfva honom
lifvet.
Instruktionsdomare sedan år 1859, hade
han hastigt förvärfvat ett lysande rykte. Ar-
betsam, ihärdig, begåfvad med ett skarpt huf-
vud, genomskådade han de dunklaste förhål-
landen, förstod att bland tusen trådar finna
och följa den rätta, ledande tråden. Väpnad
som han var med den mest omutliga logik,
kunde ingen såsom han lösa de ohyggliga
problemer, i hvilka X. är liktydigt med tjuf-
ven eller mördaren. Skicklig i konsten att
af det bekanta sluta till det obekanta, ut-
märkte han sig synnerligen genom sin. för-
Måga att sammanställa fakta och att sålunda