vägen, och vidare en gammal, svartmuskig, klädd i blus och som hade ett föga behagligt yttre. Man gissade att båda voro hennes älskare. Under förhörets fortgång upptecknade poliskommissarien ofvanstående, och han Rade just satt punkt, då ransakningsdomaren anlände. Denne hade med sig chefen för säkerhetspolisen och en af hans agenter. Herr Daburon, hvilken till sina vänners stora öfverraskning sedan tagit afsked för att slå sig i ro och idka landtbruk just då hans lycka kunde anses gjord, var en trettioåtta års man, som hade en vacker figur och ett mildt men något sorgset ansigtsuttryck samt ingaf förtroende vJoaktadt sin köld. Denna sorgsenhet hade han qvar efter en sjukdom, som några år förut hotat att beröfva honom lifvet. Instruktionsdomare sedan år 1859, hade han hastigt förvärfvat ett lysande rykte. Arbetsam, ihärdig, begåfvad med ett skarpt hufvud, genomskådade han de dunklaste förhållanden, förstod att bland tusen trådar finna och följa den rätta, ledande tråden. Väpnad som han var med den mest omutliga logik, kunde ingen såsom han lösa de ohyggliga problemer, i hvilka X. är liktydigt med tjufven eller mördaren. Skicklig i konsten att af det bekanta sluta till det obekanta, utmärkte han sig synnerligen genom sin. förMåga att sammanställa fakta och att sålunda