gångna felsteg; men brott höra till sällsyntheterna. Också ville kommissarien i början icke lyssna till qvinnornas bön. Emellertid höllo dessa i sig, så att tjenstemannen till sist fann sig föranlåten att gifva vika. Han skickade efter sergeanten vid gensdarmeriet jemte tvenne man, stående under dennes befäl, lät kalla en smed, och i detta sällskap följde han sedan enkan Lerouges grannar. La Jonchåre är en by af det betydliga slaget, belägen på sluttningen af den höjd, som sträcker sig längs Seine-floden mellan Malmaison och Bougival. Afståndet mellan byn och stora landsvägen, som går från Paris till Saint Germain förbi Rueil och Port-Marly, tillryggalägges på mindre än tjugu minuter. En brant stig, som är utan allt hvad broar och chauss6er heter, leder dit. Den lilla skaran, med gensdarmerna i spetsen, följde utefter Seine-stranden ett stycke, hvarpå den tog af åt höger och gick uppför den smala, af höga klippväggar på ömse sidor omgifna vägen. Efter att ha gått några hundra steg, kom man till en bostad at den mest anspråkslösa beskaffenhet, men som dock hade utseende af att tillhöra hyggligt oeh hederligt folk. Detta hus, eller kanske rättare denna stuga, torde ha blifvit bygdt af någon krämare från Paris, som till den grad förälskat sig i den vackra naturen, att han omsorgsfullt fällt alla cräden i närheten. Mera bred än hög, bestod stugan