gångna felsteg; men brott höra till sällsynt-
heterna. Också ville kommissarien i början
icke lyssna till qvinnornas bön. Emellertid
höllo dessa i sig, så att tjenstemannen till
sist fann sig föranlåten att gifva vika. Han
skickade efter sergeanten vid gensdarmeriet
jemte tvenne man, stående under dennes be-
fäl, lät kalla en smed, och i detta sällskap
följde han sedan enkan Lerouges grannar.
La Jonchåre är en by af det betydliga sla-
get, belägen på sluttningen af den höjd, som
sträcker sig längs Seine-floden mellan Mal-
maison och Bougival. Afståndet mellan byn
och stora landsvägen, som går från Paris till
Saint Germain förbi Rueil och Port-Marly,
tillryggalägges på mindre än tjugu minuter.
En brant stig, som är utan allt hvad broar
och chauss6er heter, leder dit.
Den lilla skaran, med gensdarmerna i spet-
sen, följde utefter Seine-stranden ett stycke,
hvarpå den tog af åt höger och gick uppför
den smala, af höga klippväggar på ömse sidor
omgifna vägen.
Efter att ha gått några hundra steg, kom
man till en bostad at den mest anspråkslösa
beskaffenhet, men som dock hade utseende af
att tillhöra hyggligt oeh hederligt folk. Detta
hus, eller kanske rättare denna stuga, torde
ha blifvit bygdt af någon krämare från Paris,
som till den grad förälskat sig i den vackra
naturen, att han omsorgsfullt fällt alla cräden
i närheten. Mera bred än hög, bestod stugan