Göteborgs-Posten har i Stockholm en korrespondent som är missnöjd med nästan allt annat än hvad han sjelf, hans vänner och hrr statsråder göra. Allt annat gnager han påglikt en hungrig råtta i en tom kornbod. kt sednaste bref beskärmar han sig öfver att ett par korrespondenter till stockhölmstidningar, när de varit i Petersburg, skrifvit för litet om expositionen der. Vi veöta icke hvarför de nödvändigt skulle skrifva hufvudsakligen om den, då så mycket annat finns i Ryssland, som är lika okändt för svenska läsare. Men hvad som mest -rtorde frappera läsare af. den der vresige korres pondenten från Steckholm till GöteborgsPosten är att han egnar atvå :och enghalf af sina spalter åt den ryska utställningen och hvad derom är eller icke är skrifvet, ännu, en . dryg half spalt åt frågan om en jernvägsanläggning på Gotland samt slutligenytterligare ett stycke åt Motala och Nyköpings faktorier. Emellertid slutar artikeln med löfte om fortsättning, så att det är möjligt att göteborgarne i nästa nummer af Posten få läsa någonting af, denne Didrik Tidningsskräck angående Stockholm. FsVanans makt. Hos handlanden W. i Wisby, der allmogen under en längre följd af år varit van att köpa almanackor, infann sig början af året en bonde och reqvirerade en almanacka, En dylik för innevarande år blef också lemnad; sedan han tittat i den, förklarade han, att en sådan almanacka hade äf ven blifvit honom erbjuden i bokhandeln, men icke mottagits derför, att den vore oduglig såsom saknande väderleksuppgifter, hvarför han heller icke ville ha det nu lemnade exemolaret.. Hädanefter kommer icke att finnas sådana uppgifter, sade hr W. — Det bryr jag mig inte om, svarade bonden, jag vill ha en umanacka, som förutsäger väderleken, och låt nig få köpa en sådan. — Nog har jag en lylik; men den är för år 1860, yttrade hr W.— Det gör ingenting, låt mig få den. — En tid derefter kom samme bonde åter, ch på framställd fråga förklarade han, att len köpta almanackans spådomar hade för varje dag slagit in:., Qviekt, men s—nalktigt. En husgare i Berlin fann att det icke hjelpte att i abs portgång stod måladt: Allt orenande örbjudet! Då lät han -utplåna dessa ord ch istället skrifva: Endast för hundar! — Jet hjelpte.