Göteborgs-Posten har i Stockholm en kor-
respondent som är missnöjd med nästan allt
annat än hvad han sjelf, hans vänner och
hrr statsråder göra. Allt annat gnager han
påglikt en hungrig råtta i en tom kornbod.
kt sednaste bref beskärmar han sig öf-
ver att ett par korrespondenter till stock-
hölmstidningar, när de varit i Petersburg,
skrifvit för litet om expositionen der. Vi
veöta icke hvarför de nödvändigt skulle skrifva
hufvudsakligen om den, då så mycket annat
finns i Ryssland, som är lika okändt för
svenska läsare. Men hvad som mest -rtorde
frappera läsare af. den der vresige korres
pondenten från Steckholm till Göteborgs-
Posten är att han egnar atvå :och enghalf
af sina spalter åt den ryska utställningen
och hvad derom är eller icke är skrifvet,
ännu, en . dryg half spalt åt frågan om en
jernvägsanläggning på Gotland samt slutli-
gen- ytterligare ett stycke åt Motala och
Nyköpings faktorier. -
Emellertid slutar artikeln med löfte om
fortsättning, så att det är möjligt att göte-
borgarne i nästa nummer af Posten få
läsa någonting af, denne Didrik Tidnings-
skräck angående Stockholm.
FsVanans makt. Hos handlanden W. i
Wisby, der allmogen under en längre följd af
år varit van att köpa almanackor, infann sig
början af året en bonde och reqvirerade en
almanacka, En dylik för innevarande år blef
också lemnad; sedan han tittat i den, för-
klarade han, att en sådan almanacka hade äf
ven blifvit honom erbjuden i bokhandeln, men
icke mottagits derför, att den vore oduglig
såsom saknande väderleksuppgifter, hvarför
han heller icke ville ha det nu lemnade exem-
olaret.. Hädanefter kommer icke att finnas
sådana uppgifter, sade hr W. — Det bryr jag
mig inte om, svarade bonden, jag vill ha en
umanacka, som förutsäger väderleken, och låt
nig få köpa en sådan. — Nog har jag en
lylik; men den är för år 1860, yttrade hr
W.— Det gör ingenting, låt mig få den.
— En tid derefter kom samme bonde åter,
ch på framställd fråga förklarade han, att
len köpta almanackans spådomar hade för
varje dag slagit in:.,
Qviekt, men s—nalktigt. En hus-
gare i Berlin fann att det icke hjelpte att i
abs portgång stod måladt: Allt orenande
örbjudet! Då lät han -utplåna dessa ord
ch istället skrifva: Endast för hundar! —
Jet hjelpte.