Hvårjehanda nyheter.
En spökhistoria, meddelad tidningen
Kalmar: För omkring ett halft år sedan afled
en hemmansegare i X. socken, efterlemnande
en djupt sörjande makar Makarne, som
joka. hide hatt några barn, Hade iske Heller
lefvat i något så särdeles godt förhållande
till hvarandra; hvärför. ocktå den. sörjände
enkan med fätta fruktade att far skulle gå
igen. Hennes aning blef, också på följätide
sätt besannad. En vacker natt för någon tid:
sedan uppväcktes nemligen pigorna af ett för-
skräekligt- ropande-från- gumman: Herre Jess;
hjelp! Gubben är hemmal j
mn af pigorna vågade sig dock in: Tass-
landet och prasslandet forttoro, i synnerhet ne-
defst invid väggarne, uppför hvilke spöket
med all makt tycktes vilja klättra. Under
tiden hade gumman legat och läst sina bö-
ner, och slutligen började hon med ljudelig
röst junga psalmen fr 64; Med hvilken hon
förut fördrifvit fånga spöked. Med ingen-
ting halp. I stället för att bege sig på flyk-
ten började spöket rumla öm ed gufh-
mans pjexor, likasom det hade velat säga:
Se mor! Tag på dig pjexorna och följ
med!? Detta vär för mycket. Gumman rusar
upp ör sängen, ut i köket och upp i spiseln,
der hon förblifver sittande. Men olyckligtvis
Hade Bon glömt att stänga köksdörren efter
sig, kyärför också spöket följer efter och bör-
jar sjöt vanliga klättrande uppför väggen: Det
tycktes ha hunnit ett stycke uppför, då —
böm! Der ligger det i golfvet med ett doft
ljud! Nu får enkan fötter wöder sig igen, ru-
dar ned från spiseln och uti köket skrikande:
Pet är icke gubben, ty han viker hvärken
för böner eller psalmer; det är hin oudelifs-
lefvande I: Nu tändes ändtliget Ijus, öch kvåd
får tran do? Em stor igelkott, som smugit sig
it och söM efter åtskilliga visitationer troli-
gen hade kommit till den slutsats, att i ett
hös, der allting går upp efter väggarne;
skall man taga seden dit man kommer,
Ett godt råd. En persoh, hvars själs-
skönhet icke fullt motsvaras åf den kroppsliga
Kyddans, hade nyligen instumråt i en jernvägs
kup6. Då han vaknade, fann han en äf res-
kämraterna, en god vän, med Vidt uppspärrade
ögon betrakta hang uppvakande. Hvad
få gapar du efter? utbrast han yrvaken öch
förargad. — Jo, mit goa bror, svarade hans
vän jäg ser fö, att jäg måste ge dig ett godt
råd. — Ett råd? Och det skulle vara? —
Akta dig för att nånsin slumra in i fruntim-
merssällskap, åtminstone ej förr än du ä gift.
— öjt? Hvad pratar du för slag? Hvarför
det? — Jo, set du, ful ä du, när du ä va-
ken, men då dä Boffer, ä du Bju resor värre.
Slumraren skrättadd, hen! sofver hädanefter
halat anal sl 446