Hvårjehanda nyheter. En spökhistoria, meddelad tidningen Kalmar: För omkring ett halft år sedan afled en hemmansegare i X. socken, efterlemnande en djupt sörjande makar Makarne, som joka. hide hatt några barn, Hade iske Heller lefvat i något så särdeles godt förhållande till hvarandra; hvärför. ocktå den. sörjände enkan med fätta fruktade att far skulle gå igen. Hennes aning blef, också på följätide sätt besannad. En vacker natt för någon tid: sedan uppväcktes nemligen pigorna af ett förskräekligtropande-frångumman: Herre Jess; hjelp! Gubben är hemmal j mn af pigorna vågade sig dock in: Tasslandet och prasslandet forttoro, i synnerhet nedefst invid väggarne, uppför hvilke spöket med all makt tycktes vilja klättra. Under tiden hade gumman legat och läst sina böner, och slutligen började hon med ljudelig röst junga psalmen fr 64; Med hvilken hon förut fördrifvit fånga spöked. Med ingenting halp. I stället för att bege sig på flykten började spöket rumla öm ed gufhmans pjexor, likasom det hade velat säga: Se mor! Tag på dig pjexorna och följ med!? Detta vär för mycket. Gumman rusar upp ör sängen, ut i köket och upp i spiseln, der hon förblifver sittande. Men olyckligtvis Hade Bon glömt att stänga köksdörren efter sig, kyärför också spöket följer efter och börjar sjöt vanliga klättrande uppför väggen: Det tycktes ha hunnit ett stycke uppför, då — böm! Der ligger det i golfvet med ett doft ljud! Nu får enkan fötter wöder sig igen, rudar ned från spiseln och uti köket skrikande: Pet är icke gubben, ty han viker hvärken för böner eller psalmer; det är hin oudelifslefvande I: Nu tändes ändtliget Ijus, öch kvåd får tran do? Em stor igelkott, som smugit sig it och söM efter åtskilliga visitationer troligen hade kommit till den slutsats, att i ett hös, der allting går upp efter väggarne; skall man taga seden dit man kommer, Ett godt råd. En persoh, hvars själsskönhet icke fullt motsvaras åf den kroppsliga Kyddans, hade nyligen instumråt i en jernvägs kup6. Då han vaknade, fann han en äf reskämraterna, en god vän, med Vidt uppspärrade ögon betrakta hang uppvakande. Hvad få gapar du efter? utbrast han yrvaken öch förargad. — Jo, mit goa bror, svarade hans vän jäg ser fö, att jäg måste ge dig ett godt råd. — Ett råd? Och det skulle vara? — Akta dig för att nånsin slumra in i fruntimmerssällskap, åtminstone ej förr än du ä gift. — öjt? Hvad pratar du för slag? Hvarför det? — Jo, set du, ful ä du, när du ä vaken, men då dä Boffer, ä du Bju resor värre. Slumraren skrättadd, hen! sofver hädanefter halat anal sl 446