) Det var år 1844, under den tid då svenska allmänheten befann sig förständigad att i sex mänader bära sorgdrägt efter Karl XIV Johan, hvars dödsfall inträffat den 8 mars. Långt förut hade studenterna i Upsala (med kfligt bifall från Lunds och Kristianias universiteter) beslutit att i juni månad återgälda sina danska bröders gästbesök hos dem föregående året, och en mängd upsaliensare hade redan med sina namn på anteckningslistorna garanterat att köpenhamnsfärden skulle företagas. Men då uppträdde i början af april akademiens rektor (författaren till Svea Rikes häfder) vid en urtima sammankomst, sökande, understödd af landshöfdingen von Kremer, att öfvertala till färdens inställande, förebärande det oskickliga i en lustresa, under det landet var försänkt i sorg öfver konung Karl Johans frånfälle, tilläggande att sonen och efterträdaren derför önskade att den icke måtte blifva ar. Frågan om inställandet besvarades allmänt med nej — intet enda ja hördes. Bland de tecknade, 294 till antatet, utströko likväl 90 kort derpå sina namn, och efter mycket bråk och parlamenterande, hvarom dåvarande tidningar ha många sorgliga detaljer att berätta, blef slutligen det i gästvänlighetens namn beramade återbesöket instäldt, till stor harm för de manligt och sjelfständigt tänkande studenterna. Närvarande stycke (framkalladt af deskilda opinionerna) finnes, med kommentarier infördt i Dagligt Allehanda för ifrågavarande år den 6 april. BARA ANETTE SRS NINI TIER SIESTA TK INATT