Han sKall gora sig ch UuvCHUlacn JINUIA SVIG-
ställhing om storheten af A. T. Stewarts af-
fär, då man erfar det faktum, att-denne gros--
Sör för omkfiög fjorton dagar sedan på en
dag afskedade sextiofem (65) clerks — nå-
kot som ensamt för sig bevisar huru tryckt
den närvarande affärsverksamheten är i New-,
york, äfven om man icke visste att omkring
sjutio tusen menniskor äro utan arbete här-
städes!...
sFörnämsta orsaken sill Stewarts derhörda
framgång anses vara hans konseqvent utförda
än ätt alltid stja några procent billigare än
konkurrenterna. Dertill kommer att han, så-
som det heter, är sin egen assuradör, d. v. 8.
han betalär ingen -assurans för shus eller va-
för och inbesparar derigenom årligen ofantliga
summor. FPill den talrika tjenstepersonalen
i den nämnda lokalen vid 10:de gatan höra
derför särskilda wotehmen — väåktkaflar,
som nätt och dag -hålla utkik mit eldsvåda.
Dessutom är i hvarje våning en detektiv polis-
man anställd till förekommande af stölder.
I början af förlidet år blef Stewart utnämnd
till finansniinister .och hade redan gått öfver:
till Washington i-akt och mening att bosätta;
sig derstädes, då han underrättades, att han
såsom finansminister i Förenta staterna icke
egde rätt att idka handel eller i allmänhet
bedrifva privata värf, hvarpå han nedlade sitt
embete och återgick till Newyork.
Ni har förmodligen långt före franikomsten,
af detta bref genom telegrafen och tidningarne
blitvit underrättad om prins Arthurs besök i
Newyork och det tillämnade modförsöket. Att
dervid en formlig batälj uppstod mellan poli-
sen och banditskaran, hvarvid skott lossades
och klubbslag utdelades, var endast vanlig
Newyorkssed, så att derom är intet att säga.
Deremot är det mer än undorligt. att en en
gelsk prins kunnat tillåta sig den dumdristig-
heten att besöka Newyork, som är sjelfva här-
än för fenierna och der många tusende irlän-
arg äro indelade i kompanier-och regementen
samt försedda med fullständig utrustning, el-
ler, med andra ord, bafva bildat en armå för
att vid första Timpliga tillfälle i Irland höja
upprorsfanan mot Enogland. Och, oafsedt fe-
nierna, råder i Amerika en allmän och djup
förbittring mot England för dess svekfulla
och egoistiska politik änder det sista kriget —
en sinnesstämning som engelsmännen sjelfva
draga försorg om att hålla vid lif genom de-
fas uppenbara motsträfvighet att bringa Alaba-
mafrägan till ett slutligt afgörande. Också
kan man fvårligen tirka sig ett mera kyligt
mottagande, än det prins Arthur rönt härstä-
des. Den enda hyllning, som bereddes honom,
var af fullkomligt enskild natur, i det att 36
gentlemen iäibjödo prinsen till en bal med
sup6 för att betyga sin aktning för hans mo-
der, drottning Victoria.
Jag har omnämnt prins Arthur, dels för att
icke synas ignorera en af dagens anmärknings-
värdare händelser, dels emedan hans vistelse
i Newyork står i ett visst sammanhang med
det ämne jag för denna gång företagit mig
att behandla. Den dam som vid den nämnda
sup6n hedrades med utmärkelsen att af
prins Arthur ledas till bordet — denna dam
var ingen annan än f. d. gatkrämarens hustru,
lady Stewart — och, må det sägas i förbigå-
ende, sällan har en prins haft så många tun-
nor guld vid sin sida!
Dagen efter balen besökte prins Arthur
Stewarts Dry Goods Store, hvarefter han hos
egaren i dennes hotell vid Femte avenyen
imtor er lwöch, hvilken hemtades från Del-
monico, Newyorks förnämste restaurant. New-
foktidningen Tne Sun gör med anledning
äraf följande rabulistiska anmärkning:
När hr Stewart och prins Arthur möttes
såsom värd. och gäst, månne den förre då kände,
att hån, en. fri medborgare i Förenta staterna
och en man af intelligens lika väl som af
millioner, var prinsens föllkomliga vederlike?
Eller ödmjukade han sig i sin själ för den
unge gossen (the young fellow) såsom för en
honom ojemförligt öfverlägsen varelse? Vi
frukta det sednare.
Hela verlden hat hört omtalas den aflidne
Peabodys. storartade donationer, Om. utför-
barheten och nyttan af några bland dessa hafva
tvifvel redan uppstått. Deremot råder en en-
hällig öfvertygelse om de stora fördelarne af
den plan; med hvilken Stewart i dessa dagar
Umgås. Fan har nemligen till ett pris af nå-
got öfver 300,000 dollars inköpt de s. k. Hamp-
stead of Plains, omkring 5 engelska qvadratmil
fruktbara jordsträckor, af den by, på hvars
egor dessa ligga. Hans afsigt är att här upp-
bygra en stad af arbetarcbostäder, tillräckligt
stor att: rymma 20.000 (tjugo tusen) famil-
jer, hvilka hvardera skola ha sin särskilda
byggnad — och (i parentes sagdt)-en byggnad
af tegel, icke af: trävirke. Staden skall me-
delst en jernväg af 4 å 5 eng. mils längd för-
bindas. med. Newyork såsom den. plats, der
dessa arbetare hafvacsin dagliga verksamhet
Priset på de nya lägenheterna skall blifva så
mycket billigare än hyreskostnaden för sådana
i Newyork, att arbetarne skola finna sin fördel
vid att bo på Hampstead Plains oaktadt afstån-
det från Newyork och deraf följande dagliga
jernvägsresor. Man, inser: lätt, hvilket välgö-
tande. inflytande på. arbetarens sanitära och
moraliska. tillstånd skall. följa deraf, att i
den nya, staden: hvarje familj disponerar ett
eget hus med dertill hörande trädgårdsanlägg-
ning till ergättniög för de osunda kyffen,
hvilka Newyork erbjuder den obemedlade ar-
betaren. I sanning, man måste erkänna, att
denna storartade plan väl anstår en man af
so Ill asana ARh Af villan nn bb Txllanda stffarn