Han sKall gora sig ch UuvCHUlacn JINUIA SVIGställhing om storheten af A. T. Stewarts affär, då man erfar det faktum, att-denne gros-Sör för omkfiög fjorton dagar sedan på en dag afskedade sextiofem (65) clerks — nåkot som ensamt för sig bevisar huru tryckt den närvarande affärsverksamheten är i New-, york, äfven om man icke visste att omkring sjutio tusen menniskor äro utan arbete härstädes!... sFörnämsta orsaken sill Stewarts derhörda framgång anses vara hans konseqvent utförda än ätt alltid stja några procent billigare än konkurrenterna. Dertill kommer att han, såsom det heter, är sin egen assuradör, d. v. 8. han betalär ingen -assurans för shus eller vaför och inbesparar derigenom årligen ofantliga summor. FPill den talrika tjenstepersonalen i den nämnda lokalen vid 10:de gatan höra derför särskilda wotehmen — väåktkaflar, som nätt och dag -hålla utkik mit eldsvåda. Dessutom är i hvarje våning en detektiv polisman anställd till förekommande af stölder. I början af förlidet år blef Stewart utnämnd till finansniinister .och hade redan gått öfver: till Washington i-akt och mening att bosätta; sig derstädes, då han underrättades, att han såsom finansminister i Förenta staterna icke egde rätt att idka handel eller i allmänhet bedrifva privata värf, hvarpå han nedlade sitt embete och återgick till Newyork. Ni har förmodligen långt före franikomsten, af detta bref genom telegrafen och tidningarne blitvit underrättad om prins Arthurs besök i Newyork och det tillämnade modförsöket. Att dervid en formlig batälj uppstod mellan polisen och banditskaran, hvarvid skott lossades och klubbslag utdelades, var endast vanlig Newyorkssed, så att derom är intet att säga. Deremot är det mer än undorligt. att en en gelsk prins kunnat tillåta sig den dumdristigheten att besöka Newyork, som är sjelfva härän för fenierna och der många tusende irlänarg äro indelade i kompanier-och regementen samt försedda med fullständig utrustning, eller, med andra ord, bafva bildat en armå för att vid första Timpliga tillfälle i Irland höja upprorsfanan mot Enogland. Och, oafsedt fenierna, råder i Amerika en allmän och djup förbittring mot England för dess svekfulla och egoistiska politik änder det sista kriget — en sinnesstämning som engelsmännen sjelfva draga försorg om att hålla vid lif genom defas uppenbara motsträfvighet att bringa Alabamafrägan till ett slutligt afgörande. Också kan man fvårligen tirka sig ett mera kyligt mottagande, än det prins Arthur rönt härstädes. Den enda hyllning, som bereddes honom, var af fullkomligt enskild natur, i det att 36 gentlemen iäibjödo prinsen till en bal med sup6 för att betyga sin aktning för hans moder, drottning Victoria. Jag har omnämnt prins Arthur, dels för att icke synas ignorera en af dagens anmärkningsvärdare händelser, dels emedan hans vistelse i Newyork står i ett visst sammanhang med det ämne jag för denna gång företagit mig att behandla. Den dam som vid den nämnda sup6n hedrades med utmärkelsen att af prins Arthur ledas till bordet — denna dam var ingen annan än f. d. gatkrämarens hustru, lady Stewart — och, må det sägas i förbigående, sällan har en prins haft så många tunnor guld vid sin sida! Dagen efter balen besökte prins Arthur Stewarts Dry Goods Store, hvarefter han hos egaren i dennes hotell vid Femte avenyen imtor er lwöch, hvilken hemtades från Delmonico, Newyorks förnämste restaurant. Newfoktidningen Tne Sun gör med anledning äraf följande rabulistiska anmärkning: När hr Stewart och prins Arthur möttes såsom värd. och gäst, månne den förre då kände, att hån, en. fri medborgare i Förenta staterna och en man af intelligens lika väl som af millioner, var prinsens föllkomliga vederlike? Eller ödmjukade han sig i sin själ för den unge gossen (the young fellow) såsom för en honom ojemförligt öfverlägsen varelse? Vi frukta det sednare. Hela verlden hat hört omtalas den aflidne Peabodys. storartade donationer, Om. utförbarheten och nyttan af några bland dessa hafva tvifvel redan uppstått. Deremot råder en enhällig öfvertygelse om de stora fördelarne af den plan; med hvilken Stewart i dessa dagar Umgås. Fan har nemligen till ett pris af något öfver 300,000 dollars inköpt de s. k. Hampstead of Plains, omkring 5 engelska qvadratmil fruktbara jordsträckor, af den by, på hvars egor dessa ligga. Hans afsigt är att här uppbygra en stad af arbetarcbostäder, tillräckligt stor att: rymma 20.000 (tjugo tusen) familjer, hvilka hvardera skola ha sin särskilda byggnad — och (i parentes sagdt)-en byggnad af tegel, icke af: trävirke. Staden skall medelst en jernväg af 4 å 5 eng. mils längd förbindas. med. Newyork såsom den. plats, der dessa arbetare hafvacsin dagliga verksamhet Priset på de nya lägenheterna skall blifva så mycket billigare än hyreskostnaden för sådana i Newyork, att arbetarne skola finna sin fördel vid att bo på Hampstead Plains oaktadt afståndet från Newyork och deraf följande dagliga jernvägsresor. Man, inser: lätt, hvilket välgötande. inflytande på. arbetarens sanitära och moraliska. tillstånd skall. följa deraf, att i den nya, staden: hvarje familj disponerar ett eget hus med dertill hörande trädgårdsanläggning till ergättniög för de osunda kyffen, hvilka Newyork erbjuder den obemedlade arbetaren. I sanning, man måste erkänna, att denna storartade plan väl anstår en man af so Ill asana ARh Af villan nn bb Txllanda stffarn