-— 10 ordet af, hade han erhållit tre nya farbröder, -Hvilka alE skulle omfamna ock beundra honom. Sedan alla skålar väl voro undangjorda, och ex de voroicke få; ropade brukspatronen: — Kom med nu, mit gosse, så skall jag c preseiitera dig för gumman och dotter min! Axel följde, bådå gjörde en effektfull entrå 7 galet, kHtffade sig fram mellan de dänsande och hamnade omsider på ort och ställe fråmför eft pat fruntimmer; som tied undrande blickar tycktes betrakta dem. — Sethär har du pöjket nut bötjade morVProdern, han kom ändå till sist)den junkern, 2Pyst han lät vänta på sig! Fruntimren gjord6 en cerimoiiös nigting öh vär kardidat et slitgring åt höget, som Skälle förvställa en bugning. 2 Seså, förfsatte, morbrodren, inte ärdet värdt attVari främmande för hvdrandra. Det är ju Axel, min systerson, vet jag, som Vi så länge väntat! Axel, det der är din moster och (det der dif kusin; hob Keter Anna, som du niinns . . Vår kandidat, som ingenting alls mindes, änhöll genast om en vals. s2Bålen :och de derpå följande täta Wbationerna 6 hade icke underlåtit att itöffå sin Verkan! på den unge mannen; otkså kunde hans Kusin i Pörjan icke tro annat, än utt han var alldeles FFfalen. Hans vältalighet kände inga gränsor. ieBlund annät förtrodde han henne; att BHålen vat fölltutlika tnimörad som tågor hos la