-—IU — Håfvande, men såken är af trängande beskaffonhöt. Vår resande tömde sin konjak, hostade litet och svarade derpå: — Var god och tala, min herre. — Mitt namn är Ström, vice häradshöfding. — Mjukaste tjenare! Och mitt är Axel C., medicine kandidat. 27 Skönt! utropade Ström med ett välvilligt leende och en betydelsefull blinkning med ögonen, alla läkare äro trefligt folk. Amnar kandidaten bli länge qvar här i köpingen? — Endast till i morgon, upplyste Axel, i sitt sinne föresättande sig att under vistelsen på Karlsholm ofta besöka X. och så mycket som möjligt odla bekantskapen med vice häradshöfdihgeh, som vid första anblicken slagit särdeles an på honom. : Kahdidaten ämnar väl då äfven bevista balen i afton? frågade Ström vidare. — Ja, visst, svarade Axel, och jag lofvar mig rätt mycket nöje deraf. — Åh, det är utom allt tvifvel! Hör på, jag har ett förslåg att göra. — Nå, det är säkert godt. — Vi äro här tre -glada själar. Förena sig med oss! Vi äta middag tillsammans, dricka ett glas, spela ett parti och bereda oss såhunda värdigt till aftonens högtidlighet. Nå, hvad sägs om saken? -Förslaget tar alltför lockande, för att icke Axel genast skulle antaga det.