-—IU —
Håfvande, men såken är af trängande beskaf-
fonhöt.
Vår resande tömde sin konjak, hostade litet
och svarade derpå:
— Var god och tala, min herre.
— Mitt namn är Ström, vice häradshöfding.
— Mjukaste tjenare! Och mitt är Axel C.,
medicine kandidat.
27 Skönt! utropade Ström med ett välvil-
ligt leende och en betydelsefull blinkning med
ögonen, alla läkare äro trefligt folk. Amnar
kandidaten bli länge qvar här i köpingen?
— Endast till i morgon, upplyste Axel, i
sitt sinne föresättande sig att under vistelsen
på Karlsholm ofta besöka X. och så mycket
som möjligt odla bekantskapen med vice hä-
radshöfdihgeh, som vid första anblicken slagit
särdeles an på honom. :
- Kahdidaten ämnar väl då äfven bevista
balen i afton? frågade Ström vidare.
— Ja, visst, svarade Axel, och jag lofvar
mig rätt mycket nöje deraf.
— Åh, det är utom allt tvifvel! Hör på,
jag har ett förslåg att göra.
— Nå, det är säkert godt.
— Vi äro här tre -glada själar. Förena sig
med oss! Vi äta middag tillsammans, dricka
ett glas, spela ett parti och bereda oss så-
hunda värdigt till aftonens högtidlighet. Nå,
hvad sägs om saken?
-- Förslaget tar alltför lockande, för att icke
Axel genast skulle antaga det.