Tronföljden i Spanien. Länge har verlden väntat på de slutliga resultaterna af spanska september-revolutionen. Alla länders demokrater ha hoppats att, sedan samtliga tronkandidaturerna visat sig omöjliga, republikens sol till sist skulle uppgå. öfver detta af kungar och prester förslafvade: folk. — man har -varitfdjerf nog att drömma omen lyckligare framtid för Europas stater, utgången från den hittills af okunnighetens och vidskepelsens dimmöor omsväfvade Iberiska halfön. Underbarare. företeelser har också historien. haft att uppvisa. Det ligger till och med någonting -tilldragande uti att föreställa sig.. folkmaktens tidigaste. seger just i det landy,:: der . folket. varit. belastadtmed de tyngsta bördorna och försänkt i det djupaste mörkrets ss Nu synes emellertid afgörandets stund icke längre kunns uppskjutas, Ett beslut måste fattas; men hurudant skall det blifya? Antagligt är, åtminstone, att den republikanska. drömmen icke kommer att förverkligas.— nu: Se här situationen, sådan vi af sednaste berättelser och :skildringar uppfattat densanta Bland den massa kandidater, som tid efter annän omtalats, torde dessa tre vara de mest anmärkningsvärda : hertigen af Montpensier, den gamle. segerhertigen, Espartero samt -reg enten. Serrano; Hvad: beträffar den förstnämnde, är det en--känd-sak-ätt han: ifrigteftertraktar kronan: Också gladdes så väl han som hela det unionistiska partiet, då det utskott, som af Cortes blifvit tillsatt för att afgifva förslag ängående förfarandet vid konungavalet, framkom. med en hemställan, att den som erhölle. enkel röstpluralitet skulle anses till konung. vald, utan annat förbehåll än att minst: hälften af-de. edsvurna cortesledamöterna deltoge i omröstningen. Montpensier skulle, om detta förslag gått igenom, endast Bbehöft förvärfva sig popularitet bland 169 röstande, hvilket, då unionisterna äro 70, icke gerna kunnat möta några oöfvervinneliga svårigheter, helst den eljest mycket sparsamme hertigen icke lärer sky några uppoffringar, då det gäller att förskaffa sig vänner i nöden. Men Zwischen Lipp und Bechersrand Schwebt des schicksals finstre Hand. Och ödets roll har denna gång öfvertagits af den progressistiske cortesledamoten Rojo Arias. När utskottets betänkande den 4 dehnes kom under öfverläggning inom riksförsamlingen, yrkade han att valet skulle anses giltigt. endast för den händelse röster till: ett antal, öfverstigande hälften af samtliga. edsvurna cortesledamöters, tillfölle en kandidat. I-sådant fall behöfde Montpensier istället för 85 minst 170 röster, d. v. 6. hans kandidatur omöjliggjordes i sämmaä stund Arias yrkande bifölls, det der ock skedde med 106 röster mot 98. Hvad åter Espartero vidkommer, har han, såsom hvar och en väl vet, upprepade gånger. undanbedt sig det honom. erbjudna förtroendet. Också räkna ej hans anhängare vidare på segern, hvilket synes nog klart framgå deraf att de föreslagit ett så lydande tillägg i den nyssberörda vallagen: I händelse. omröstningen icke har till resultat att en konung blir vald och presidenten ger detta tillkänna, så besluta cor